Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
forberedelser invigd i en familjs öden — och allraminst så
sorgliga och så hopplösa som dessa.
Felix, med det milda englaansigtet, tycktes verkligen vara
färdig att när som helst fly från både far och mor och mig, stackars
informator, till på köpet. Jag kunde ej begripa hvarför mamsell
Mellén rekommenderat just mig, men troligen hade min
öppen-hjerti^het behagat henne, kanske också någon idé, som följt med
ordströmmen.
Både jag och löjtnanten tego: vi hade begge att tänka på.
Plötsligen bröt han tystnaden och sade: «Och den förbannade
prestsjälen till på köpet.»
«Pastor Fikonlöf?»
«Ja, ser magistern, nn i tants bedröfvelse, så har han fått
makt med henne och gör henne splitter galen. Han talar om att
hon ådragit sig himmelens förbannelse, att barnen derfor straffas
med sjukdom och död; han kunde åtminstone veta att barnen
höra Guds rike till -— men si, de äro alla födda med. synd och
kunna, tio, elfva år gamla, inte ha tron naturligtvis så komplett
i ordning, som han har den i sitt hjerta — det måste sé ut som
en kautschuckspung, svart och läderartadt allt igenom.»
«Men kan icke lagmannen . . .?•
«Hvad kan han här? Ingenting. — Hvad kan mannen göra,
hvad lyelpa hans böner och föreställningar, hvad hjelpa barnens
tårar och böner, hvad hjelper husets undergång och olycka, då en
läsarprest får tag i en svag, kärleksfull och ångrande qvinnas
hjerta? Han talar i Guds namn — han påbjuder sånger och
böner, ånger och ruelse, i stället för ett verksamt lif, i stället för
uppfyllelsen af en makas och mors skyldigheter — ty hon skall
allena tjena Gud. Jag undrar hvad läsarpresten sjelf skulle lefva
af, om alla ginge in på hans lathundslära; men det behöfs icke,
— han har sina får, som ingenting behöfva göra, — och getterna,
som ej ha tid att sjunga och bedja från morgon till qväll^fä föda
sällskapet.»
«Men har då ej ni, bäste löjtnant, eller lagmannen, upplyst
henne om att herr Fikonlöf är en ganska vanlig menniska — för
att tala lindrigast eller en dålig menniska, för att tala rent ut?»
»Det? — detP att han burit sig åt lömskt, trolöst,
otacksamt och lågt är tvärtom en förtjenst <— han har en hel hop att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
