Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het i ett finna utvägar aldrig utvecklat sig högre än till instinkt
— förståndet hade troligen ej tilltagit. Yi se detta ofta vara
fallet med armodets barn; huru tidigt äro de ej kloka — och
med tiden, huru qvarbli de ieke i råhetstillståndet! Det förefaller
mig som en vild törnros — huru kraftigt skjuter hon ej opp just
på grund af sin kamp mot yttre inflytelser, men hon är och
förblir enkel — skall hon bli dubbel, måste hon underkastas
kultur; hon växer svagare, hon blir vekare, bladrikare och i våri
tycke skönare. Nog af — jag gick der i bergen och blåste på
näfverlur och ansåg mig för en stor konstnär; ty jag tog tre rena
och fem falska toner; lefde föröfrigt i godt förstånd med
skogens träd och mina får, men hade alltid ondt öga till det stora
kärret — mitt barnahem — ty mina föräldrars backstuga är just
den lilla kojan, som står vid bakgården.»
«Den? jag har ofta undrat huru ett sådant, förlåt mig! ruckel
fick stå qvar.»
Lagmannen smålog. — «Jo, ser ni, magister, det der «rucklet»
täcker jag om emellanåt, så att det ej må skadas; der inne i
den låga stugan hafva alla mina barn haft sin lekstuga — det
var deras fäderneborg. Men vidare. Jag gick så der, en vacker
dag, i skogen och tänkte just på ingenting, då jag fick höra ett
förtvifladt ’barnskri: — mamma! mamma! Jag skyndade dit och
fann till min förundran en liten grannt klädd flicka i grönrutig
rock, som likväl var sönderrifven bland björnbärsbuskarne. Hon
kunde ej göra reda för sig mer, än att hon hette Milli — lilla
Milli —- hon var fyra år gammal.
’Huru länge har du varit här?’
’Hela natten — var så kallt — hvar är mamma? Milli vill
gå till maqima.’
«Jag, fyndig och . hemma i ortens topografi, gissade genast
att fliokan tillhörde något resande herrskap och tog derför flickan
i famnen och bar henne öfver berg och backar ner till
Krånge-måla, der jag förmodade mig få en slant. Detta var den
verlds-liga belöningen, hvarjemte jag tyckte mig liksom ha godt
samvete också; men då man är tio år, känner man ej så synnerligen
af något samvete — om nämligen ingenting gått illa.
«När jag kom fram, mötte mig en piga och två betjenter.
’Min Gud» Milli är här!’ skreko alla på en gång och ville ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
