Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne ifrån mig. ’Nej tack’, sade jag, ’hon skall till sin mamma.’
Så skedde också, och jag minns än huru underligt det föreföll
mig, att Millis mamma gret och skrattade på en gång och bar
sig åt som en förryckt, derför att flickan gått i skogen en natt.
Det föll mig icke in att någon skulle vara så dum, att ’man icke
skulle hitta ut igen ur skogen, eller att man skulle kunna hoppa
i vid qvarndammen eller i Krångeån, som snabb och svart
strömmar förbi.
(Jag för min del tyckte att man gjorde alltför mycket bråk
för att en barnunge kom hem igen från skogen; hade hon gått
rätt fram, så hade hon antingen kommit till Träskälla eller också
till Krångemåla eller utåt S ventorps vägen eller åt Sunnanhäll till
— det var det simplaste i verldven.
«Sedan kom ordningen till mig. Man började med att gifva
mig en sorts brun soppa med smått, smått bagarebröd till — det
var kaffe. Sedan qvarhöll man mig och bad mig vänta till dess
baron skulle komma igen, ty han var gången nedåt ån och hade
sändt betjenter och folk åt alla håll för att få reda på Millis lik
— nu satt hon der lefvande. Man hade skickat efter honom.
«8nart kora han — ny glädje. Flickan hade på qvällen
smugit ut och försvunnit. Ingen koifl att tänka på möjligheten att
hon gått till skogen, som låg temligen aflägse: men alla antogo
för säkert att hon fallit i ån.
«Jag för min del tyckte dock ganska litet om dröjsmålet;
om nu bjellfåran begifvit sig ner i gungflyet — och ötäck var han
att springa vild — så kunde det gå‘vackert hos Ola Fersson i
qväll; inga slantar sågos till och visst hade jag hellre velat ha
en ärlig smörgås än den der bruna soppan och småbrödet.
Dröjsmålet blef dock långvarigt — änditligen kommo mina föräldrar —
jag trodde för att taga reda på mig och underrätta mig om något
ofall med bjellfåran — men intet af delarne. Baronen lofvade att
draga försorg om mig — med ett ord — om eftermiddagen satt
jag baklänges i en stor vagn — min mor gret och jag såg
också röd ut — men jag gaf min mor uppdrag att för all del se till
bjellfåran. En framtid öppnade sig för mig, men det märkte jag
knappt, så bundna voro mina idéer vid min befattning som
vallgosse. — Historien är snart afslutad», fortfor lagmannen. (Jag
röjde anlag, man lät mig läsa tillsammans med Adam — enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
