Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UiffViuii
TtS oeh ett hälft år förlupo. Af bref från lagmannen hade
jsg fått veta, att hennes nåd allt mer och mer återgått till sin
roll af en god husmoder — och då hon ändtligen fick ett bref
från Felix, dateradt den 16 Februari eller åtta dagar efter hans
tolfte födelsedag, vardt hon på en gång liksom förvandlad. —
aSåledes, således», sade hon, «antingen gällde ej förbannelsen, eller
år den borttagen» — och nu blef hon lika ifrig för de sina, som
förut förlamad.
I Maj, då väglag och väder blef vackert, skulle vi resa hem,
och med detsamma skulle min kondition taga slut. Felix skulle
i en pension i Stockholm, för att sedan gå in på Carlberg —
en appfostringsanstalt, den enda, der man kommit ihåg, att
barnet och ynglingen har en kropp, som ipke bör tillintetgöras,
om själen ekall vara frisk.
När vi kommo till Träskälla voro grindarne klädda med löf
och blommor och foräldrarne kommo oss till mötes vid egornas
gräns. Pen förut så bleka varelsen hade fått rosor på kinderna,
de englagoda ögonen brtmno af glädje, — «Ser du, älskade Felix
— vi råkas igen.»
Gossen hade utvecklat sig i växt och styrka, han var ej mera
den yeka, klemiga barnaengeln, som förr ■— han var nu en rask
pojke, öppen i bröstet ocb barhalsad, vig som en ekorre och stark
— ja, ganska stark efter sina år. Och ändå var han samma goda
själ som förr; men härdad, glad och förtröstansfull.
«Åh, ödmjukast», ropade löjtnanten mot mig då vi kommo
iram. «Hör på, magister, kan magistern skrifva vers?»
•«Nq — hur då?»
*Jo se eljest vore det tillfälle.»
»Nå?»
»Emedan löjtnanten välborne herr Gustaf Thorsson är
förlof-vad med välborna jungfru Emilie Gyllenarm.»
»Nå, jag lyckönskar!»
»Tackar förbindligast det var ändå hjertinncrligen väl att
jag ioke frikasserade pres&eu,»
»Nå, hvar är han nu?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
