Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«I Talleberga patronella pastorat naturligtvis. Församlingen
ville inte ha honom, fastän gumman satte honom i embetet; nu
ligger han i process med församlingsboarne och har förlidej; år
räknat kärfvarne åt dem och lagsökt, så att länsman Tranberg
svärjer ve och förbannelse öfver både prest och församling. Det
är ett hyggligt lefverne.»
Lagmannen smålog och gick in i sitt rum. «Se här», sade
han, «är en ny sida af lifvets bok.» Det var ett bref från herr
Fikonlöf, derutinnan han, framställande sina många besvär med
hennes nåds själavård, begärde trehundrade trettiotre riksdaler
sexton skillingar banko, hvilket han dock öfverlemnade åt lagmannens
samvete att betala eller icke.
ccOch han?»
«Jo, han fick penningarne, men det brefvet fullbordade min
hustrus kur — eller huru, goda Emilie?»
«Ja, jag lärde mig att det icke är någon menniska, som kan
leda oss till Gud — till Honom måste vi stappla fram sjelfva, så
godt vi kunna. Jag har lärt mig, att det finnes en hjertats
gudstjenst, som ej afbrytes af de verldsliga bestyren — jag har
lärt mig, att vi hafva pligter mot andra, som ej få afbrytas af
bekymmer för vår egen skull, äfven dm det rör vår salighet —
den är dock endast vår sak och derfor böra ej andra lida. Jag
har lärt, att Gud icke är en vredens Gud, som glädes åt att
straffa, utan som lefver och verkar som Gud blott i kärlek —
straffa oss, tvingas vi att sjelfve göra: med ett ord, jag har
lärt mycket, jag har lärt mig att ej tro på skrock, ej låta min
inbillningsgåfva spela öfver. Och hvem är det, som hulpit oss
alla? — hvem är den vännen, som i dag återskänker oss en rask
gosse i stället for en drifhusplanta?» — Hennes ögon tårades. —
«Jo ni, magister, ni hederliga menniska, som har hjertat på tungan
— ni och ingen annan. — Tack, magister — tack, evig tack!!»
Jag hade verkligen icke haft hopp om en så glad dag p&
Träskälla.
Jag förblef der hela sommaren öfver. Om jag någonsin skulle
bygga mig ett hem, så skulle det vara sådant som detta — ett
stilla hem, fullt af lif och verksamhet; och öfver allt detta
kastade en sann, lefvande tro, en innerlig och fast förtröstan sin
milda dager. Jag såg en husmoder, soia lefde i och for sitt kall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
