- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
33

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Jag kan icke gifva något råd — jag har ju aldrig hört
omtalas hvarken konditionen eller något annat, goda man.»

«Jaså! så, nu minns jag, du var ej tillstädes, då Ljungqvist
var hos mig. Se så, nu är jag färdig», yttrade professorn
slutligen och gick.

Det finnes menniskor, som flyga högt och skarpt i tankens
grunder, men som omöjligen kunna reda sig med hvardagsbestyr.
— Det finnes svalor, som flytta från polar-länderna till tropikerna,
som flyga skarpast af alla — men som ej kunna hoppa en nln
fram på gräsvallen som en sparf.

Ett giftermål af kärlek.

«Rätt roligt», yttrade brukspatron Socius — det var min nye
patron — sedan jag omkring fjorton dagar varit på Gyllebo bruk

— i min nya kondition. «Rätt roligt att ha i huset en man med
studier. Nu skall jag säga, att det var så att jag väl hade lust
for boken — hm, och hade lätt att fatta, mycket lätt — för si
jag har ett spekulativt hufvud — det må magistern tro, att i min
barndom så kallade man mig lille qvicke Petter, och min
gudfar, kammarherren och riddaren af kongliga nordstjerne-orden samt
St. Jobannis af Jerusalems orden grefve Stjerneros, kallade mig
lille Pierre — Pierre — ja är inte så dum, sade salig
kammarherren och gaf mig konfekt; ty det gaf han alltid åt barnen.
Min far var eljest inspektor på Arpinge, magistern vet kanske
hvar det ligger?»

•rNej, det vet jag icke.»

«Lik godt, men det är en god egendom, endast något styf
jord — ej ondt om skog; men i lagom år så — jag menar då
det hvarken regnar för mycket eller torkar öfver all höfva, så ger
den god afkastning. Si nu har magistern sett oss alla — mig

— naturligtvis, som är herre i huset — min lilla hustru — hon
är af en ganska respektabel slägt — min svärmor — mina begge
svägerskor, — min ävåger, för hvilken magistern läser.»

C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IX. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free