- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
34

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Högst märkvärdigt, min bäste magister, att jag — jag, som
genast från pojkåren kom in i det praktiska, ändå utfunderar ett
och annat, som kan vara nyttigt för landet. Se magistern, bland
annat så — förstår magistern sig på tegel?»

«Nej, ej betydligt.»

»Det är verkligen någonting högst vigtigt — en upptäckt,
som kommer att nedsätta tegelpriset och göra att man om
femtio år härefter har idel stenhus i hela Sverige. I morgon skall
magistern följa méd mig till Trångskalla, der vi godsegare i
häradet sammanlyst en sammankomst, såsom förberedelse till
landt-bruksmötet. Min vän här borta, tjocka Knottersten, har
uppfunnit en inventiös plog — en plog, som plöjer, harfvar och välter
på en gång — en stor uppfinning, om bara den vore möjlig att
få fram i allmänna opinionen, ty den fördrifver ogräset totalt.
Vi alla possessionater skola dit — der skall utdelas premier for
oxar och andra kreatur, hållas föredrag — jag skall hålla ett;
kan magistern gissa?»

«Jo om tegel.»

«Riktigt! om tegel — och hvarutaf?»

»Af lera, kan jag tro.»

»Jo, deri ligger just det fina. Jag har upptäckt sättet att
göra tegel af jäslera», — brukspatronens ögon tindrade af glädje
— «af jäslera! hör magistern! — Men nämn ej ett ord derom
för fruntimmerna — de förstå ej våra göromål. — Tyst, nu
kommer svärmor, det hostar derute.»

Fru rådinnan steg in. Det var ett litet fruntimmer, ungefar
jemnårigt med brukspatron, sin måg, och en af dem, som ha
ögonen med sig. En skarp, tunn näsa klyfde väg i luften för ett
kantigt ansigte med tunna läppar, lång haka och deruppå en värta.

»Jaså, du sitter här du, käre Socius», sade hon. »Älskade
måg, din stackars hustru! . . .»

»Hvad — hvaba — är Lina sjuk?»

»Sjuk? skall ett känsligt fruntimmer nödvändigt vara sjukt
för att intressera männen? — Ja, hon har ondt i hufvudet.»

»Hm! har hon det? Då skaU hon lägga kall våta omslag.»

»Vill ni döda mitt barn?»

«Nej, bevars, kallvåta servetter, mamma lilla.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free