Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ni ser hvad ni gjort — hon biir galen, hon förlorar
förståndet. Ni är en lumpen menniska!» ropade rådinnan utom sig.
«Ja, stackars Lina», ’sade Napoleon — och dermed troppade
de af.
Patron stod der, ännu mera tillintetgjord än förut. Hade
han kunnat falla till stoft, så hade han gjort det.
Han betraktade mig, utan att säga ett ord; slutligen sade
han: «Se så, magister, nu är då f-n riktigt lös, jag hänger mig.»
«Låt bli det, svåger!» yttrade en röst och en mager hand
fattade patronens.
Det var mamsell Alexandra, den fulaste, den enda olyckliga
af dem alla.
Alexandra var en liten varelse, som just ingen tålde. Hon
var ett oupphörligt mål för sina systrars satirer; ty hon var
krok-— en krympling — och kallades på bruket, man och man
emellan, aldrig för annat än «knytet».
Som vanligt hade rådinnan en lång historia om en amma,
som släppt barnet — den vanliga ursäkten för att mamma sjelf
vårdslösat sitt barn,, och, som vanligt med dylika, fick barnet på
många sätt umgälla sin olycka. Det är vanligen rågan på bördan
att vårdslösheten qvittas med hårdhet.
Alexandra var således, oaktadt sitt vackra namn, utskjuten af
mor och syskon, en varelse som modren dags dagligen bad Gud
taga till sig, emedan hon sjelf icke hade någon glädje af sin
»stackare». Vanligen vill man transportera på Gud det sämsta
man har; det anser man godt nog. Sålunda bad patron ofta nog
att Gud måtte ta den kära svärmodren till sig. Patronen hade
troligen i sjelfva brudstolen tänkt på en snar möjlighet af att
Gud skulle taga patronessan. Med ett ord, alla ville bli befriade
från någonting obehagligt och bådo så der. Det hallas ej att
missbruka Guds namn; men hvad år det?
»Låt bli det, svåger», sade den stackars flickan och försökte
att höja opp sitt mellan axlarne nedpressade hufvud. «01yckan
är ju icke så stor; låt mamma och systrarna råda, upplåt
kassakistan och låna ihop hvad som behöfs för rummen. Ack, svåger,
jag skall bjelpa er. Magistern der hjelper också, det är jag säker
på. Så här får det ej vara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
