Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ord, det fanns ingen, som vi hellre besökte, än tant Margreta.
Man hade der visserligen icke hvad man vanligen anser för nöjen;
men man kunde alltid påräkna er\ treflig afton, ty tant Margreta
och hennes gäster täflade om att meddela hyad hvar och en hade
i sitt förråd af berättelser, sagor, minnen — allt hvad som helst
föll oss in och som vi kunde förmoda skulle roa de närvarande.
På detta sätt blef tant Margretas våning ett slags klubb for
hela vår slägt och dess vänner. Yi möttes der om aftnarne,
särdeles om vintern, och voro ganska nöjda med den nätta té-supén,
som var det enda den goda tanten kunde bjuda och vi väntade.
Utom mig bestod det vanliga sällskapet af en vår slägtinge, kapi*
ten von Röbbelen, en man eller snart sagd t gubbe, i hvars hela
utseende röjdes att han var en glad själ, som uppfattade och
åter-gaf ögonblickets intryck med naturtrohet; han hade, som det heter,
varit med och egde således ett rikt förråd af glada, roliga eller
sorgliga minnen, som han framställde på ,sitt sätt, alltid under
formen af muntliga meddelanden. Tant Margreta deremot gaf en
något mera romantisk anstrykning åt sina berättelser. Den andra
gästen var en torr och mager kusin på manssidan, assessor Berger
— en man, som mest lefvat på sin kammare och sett verlden
genom sitt fönster. Han var den torraste och den tystaste i hela
sällskapet, men då han föll in, skedde det på ett alldeles eget
torr-roligt sätt, som endast för afbrottets skull hade sitt behag.
Desse voro våra hufvudpelare; men utom dessa hade vi mera
tillfälliga bidrag, då pågon annan helsade på och deltog i våra
aftonnjutningar. Jag vill, om det roar er, låta er vara med på några
af dessa soiréer, som vi, för att gifva våra samqväm ett klingande
namn, kallade: soiréerna hos tant Margret.
Det var en evigt lång höstdag, som behagade låta det bli
mörkt klockan 3 eftermiddagen, fastän almanachan lofvat oss, att
solen skulle bli uppe till klockan 4 och 18 minuter. Yi hade
således god tid; men då jag kom till tant Margret, sutto redan
både kapitenen och assessorn der och ändå några andra vänner,
och assessorn afslutade med den torraste min, man kan tänka sig,
en historia, åt hvilken kapitenen skrattat så, att hans glada ögon
vattnat sig.
«Se så, se så, det var godt», sade kapitenen; «nu skall kusin
tala om en spökhistoria.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
