Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grannar, reste gerua bort på nöjen och var med ett ord en af
dessa, som ha hjcrtat på tungan, en glad själ, som lät dag komma
och dag gå. Efter all anledning hade han köpt Remmingc på
skuld; men detta tycktes icke besvära honom. Hans första fru
hade varit en fattig fröken, han en lika fattig kapiten, då han
gifte sig, och några år derefter köpte han Remminge med
underlydande. Äfven detta hade i början förefallit underligt, särdeles
som baronen långt ifrån ej var road af landtbruk.
«Gamle trädgårdsmästaren Hansen, som nu var pensionerad,
hade om baronens ditkomst en egen historia. Herrskapet hade
kommit och knappt varit der fjorton dagar; redan första dagen
hade de tagit nyckeln till gallerporten och låtit omgöra låset med
dubbla riglar. Detta hände för omkring femton år sedan. En
liten tid derefter uppenbarade sig en afton den «grå mannen», som
sedan haft nyckeln. Så mycket är säkert, att ingen kan röra vid
gallerporten utan att af en osynlig makt kastas tillbaka.
Magistern såg, då han kom dit, menade Hansen, lika gammal ut som
nu, åtminstone hade han icke ’märkt någon skilnad, lika blek, lika
mager, lika grå i hågen och — det är mycket det. Friherrinnan
hade dött och sedan baronen gått enkling ett år, gifte han sig
med en ung flicka, som varit gamla friherrinnans förtrogna och
vän, på långt håll slägt — en god husmoder, en förekommande
vän och en klok hushålls-menniska. Hon hade sjelf hand om allt
och jag var endast biträde i allt. Jag funderade hit och dit;
när är ej ett fruntimmer nyfiket och en nitton års flicka allra
mest? Den der gallerporten var mig förhatlig, magistern utgjorde
min fasa; med ett ord, jag måste veta det, men huru? En gång
då baronen var synnerligen upprymd, vågade jag /råga: ’Baronen
kunde väl ändå säga mig, hvem denne magister egentligen är —
han är så . . .’
»Baronen blef plötsligen allvarsam och sade: ’Bästa Margret,
magistern är en hederlig karl, en utmärkt menniska — litet
kuriös. Han är en min ungdomsvän.’
»Svaret var tydligen undvikande. Jag vände mig en gång till
friherrinnan; men fick der ett lika undvikande svar och en
allvarlig blick med det tillägget: ’Magistern tillhör oss, är en vän; är
det ej så?’
■T o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
