- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
66

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Jag tviflar på att den underrättelsen blefve honom
välkommen; dessutom är du för ung, Felix.*

’För ung? ödmjuka tjenare, tjugutvå år gamtaal. Det är
verkligen ett klingande skäl; man skall bli gammal och grå, en
halfgubbe, innan man får lyckliggöra en maka — det är verkligen
en klok inrättning/

’Du öfverdrifver allt, bäste Felix; men likgodt, det är väl en
af dina vanliga fantasier. När vi byta öm plats, byter du väl,
som vanligt, om föremål. Yi skola snart resa från Milano.’

’Jaså» guvernören säger det. Nej, min bäste Gerhard, vi
resa icke, kanske du, men unge baron är sjelfmyndig.’

’Käre Felix, var ej dåraktig; men tala om, huru du nu
fastnat på la Scala.’

«Felix kastade sig vårdslöst i en länstol och började: ’Jo,
ser du, jag besöker la Scala — jag finner det lika roligt som du
att sitta i jesuiterkollegiet eller i det Boromeiska biblioteket och
studera böcker och jesuiter, begge lika inbundna. Nå väl, jag
hade min vanliga plats; men jag observerade i nästa loge en
flicka, skönare än alla de sköna jag sett i Europa. Jag vill ej
jemföra henne med våra blyga blommor der uppe, blåögda och
söta; nej du, svarta lockar, svarta, blixtrande ögon, en bländande
hvit hy — alabastern ser grå ut, och snön — likgodt, om snön
kan jemföras — och dertill rosor på kinderna, runda läppar som
svälla af kärlek, en växt — men du sitter ju så tvär och stel,
som då jag i tiden deklinerade mensa för dig. Hör du inte, hon
är en engel.’

’Jaså.’

’Jaså! nå det är ett godt svenskt ord, jaså.’

’Var det ingen ting vidare?’

’Jo, ser du, en liten, mycket svart herre i samma loge
började tala med mig och slutade, då det var ganska trångt i vår,
med att inbjuda mig i deras loge. Jag gick naturligtvis, blef
presenterad, eller rättare sagdt presenterade mig sjelf — och
flickan rodnade, och jag märkte att hon, så snart jag såg bort,
betraktade mig. Nå, min käre Gerhard, är nu icke detta början
till någonting?’

’Jo, till en olycka.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free