- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
67

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Men är du då befängd? Att en beskedlig karl ber mig gå
in i sin loge, att jag der träffade en underskön flicka, att jag
blef kär — är allt det der en olycka?’

’Det blir — nå, flickans namn?’

’Ja, ser du, känner du historien, så vet du att det fordom i
denna goda stad varit flera stycken herrar Sforza.’

’Ja.’

’Och flickan är en afkomling af dessa i rätt nedstigande linie;
hon heter Fransisca Alboni, är rik, vacker — en främling här,
liksom jag — rest hit för sitt nöje, för att se démen, la Scala
— allt, med ett ord, och dessutom for att andas samma luft som
sina förfader.’

’Och vidare!’

’Jo vidare, jag får besöka dem.’

’Lyd mitt råd — låt bli.’

’Vi få se — god natt med dig’, yttrade Felix, tydligen utan
att bry sig om sin väns varning, och gick in i sitt rum.

»Gerhard satt länge försänkt i tankar; ändtligen steg han
upp, gjorde några slag på golfvet och suckade: ’Gud låte oss en
gång åter komma hem; detta slutar aldrig väl.’

m.

»De begge resande, signor Alboni — den sköna Fransiscas
farbror — och hon, hade intagit några rum i ett af stadens
tomma palatser, som nu uthyrdes, under det att egaren i Wien
uppvaktade vid kejsartronen och sökte lyckan på norra sidan om
Alperna.

«I den stora salen brann en alabasterlaropa i taket oek spred
ett halfdunkel öfver rummets tunga prakt. De begge unga voro
ensamma, ty Felix hade mutat portvakten och betjeningen, och
fick derför veta när signor Alboni var borta. Det första besöket
hade förskräckt Fransisca; men då detta aflopp lyckligt, så
fruktade hon mindre än förr — och när fruktar väl kärleken? Felix
var ock alltför mycket ridderligt sinnad att gifva den unga flickan
orsak till misstroende eller fruktan, och hon, ännu blott ett barn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free