- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
82

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flyttat längre åt norr, alla träd stodo i sin första grönska — och
just då.

«S or ge n verkar som elektriska slag, h vilka, då de gifvas i små
< stötar, kännas och göra smärta hvart och ett för sig; men då ett
enda häftigt gifves, tillintetgör det för någon tid all känsla, allt
medvetet lif. I en sådan ställning var nn Fransisca.

»Magister Gerhard, denna menniska, som aldrig vetat hvad
fröjd ville säga, bibehöll dock, äfven i de förskräckligaste
ögonblick, hela sin själsnärvaro.

«Han föranstaltade genast om, att friherrinnan skulle resa
utrikes för sin helsa; han leinnade de för egendomens försäljning
nödiga dokumenten, undertecknade af friherrinnan.« Hon lät
behandla sig som ett barn, och han begagnade hennes halfmedvetna
tillstånd för att skydda henne från förföljelse från Albonis sida.

«Den redovisning, som Alboni lofvat, hade ej ännu blifvit
färdig, och i sanning, den skulle blifva svår att göra. Emellertid
var det nödigt att fly undan så väl hans förföljelser som hans
smicker.

«Sålunda, en månad efter dödsfallet, reste friherrinnan från sin
fristad, och vägen togs till kusten. ’Stackars friherrinna’, sade
folket, då den tillslutna vagnen rullade bort, ’här kunde hon ej
längre blifva, sedan hon mistat det käraste hon hade.’

«Vid denna tid köpte då varande löjtnanten, baron
Ankar-stjerna, Bemminge med underlydande, och ett år derefter
uppenbarade sig, strax efter herrskapets ditflyttning, den ’grå mannen’.

IX.

«Jag var på Bemminge i tio år», fortfor tant Margreta, «jag
var der i tio år, utan att blifva invigd i hemligheten. Emellertid
hade man troligen på denna tid lärt att känna min karakter, eller
också behöfde man mig; med ett ord, friherrinnan intog mig i
hemligheten och berättade mig ofvanstående om sin olycklige
svåger och svägerska. ’Jag har ofta velat berätta er det; men
Gerhard har förbjudit det ända tills nu.’ Händelsen är följande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free