- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
89

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ett piano, en bokhylla förrådde öfverstinnans smak i denna
riktning; en liten båge i en vrå, en spinnrock i en annan, en stor
fogelbur vid ena fönstret och blommor vid dem alla, en liten vagn
för barnen, ett dockskåp, som noga eftersågs af mamma, en
gunghäst, en trumma, ett litet trägevär, visade att barnen här hade sin
frihet. Här samlades vi ofta, och öfversten läste tidningarna för
för oss; ty öfversten var en ifrig politikus, som trodde, som
sanningen är, att allt skulle gå bra, om endast alla ville och förstode
det rätta. Detta hade han dock funnit icke vara fallet och han
väntade derför beständigt någon politisk Messias eller rättare en
kinesisk engel, som skulle ta menniskorna i hårpiskan och helt
enkelt upplyfta dem till ett, bättre tillstånd, naturligtvis i den
förutsättningen att de icke skulle trilla ned igen. Napoleon, som
den tiden förvånade verlden med sina under af snille, var således
hans hjelte — han och ingen annan skulle rädda verlden — göra
den till hvad den aldrig förut varit och införa en ny ordning.

«Han hade fördjupat sig i de mest lofvande beskrifningar
huru det skulle blifva då allt var i ordning; vi sutto och sydde,
barnen lekte, då i ett ögonblick allt förstenades. Öfversten afbröt
mensklighetens utveckling på midten; öfverstinnan gömde undan
ett linneplagg åt barnen och framtog en krage, som legat till
brodering i en låda — Gud vet hur länge — och jag fick, mig
ovetande, en bok i handen. Allt detta skedde blott derigenom
att öfverstinnan, efter en blick genom fönstret, sade: fse så, nu
ha vi Mimmi här’. Inom några ögonblick var allt i ordning och
öfversten försvann, som om han blifvit borttagen af en
osynlig makt.

«Jag visste ej hyad som stod på, men höll helt beskedligt
miu bok i handen och såg att hon hade guldsnitt, samt undrade
i mitt sinne hvem den der Mimmi kunde vara.

«Min undran häfdes snart, då ett litet fruntimmer inträdde
och med upplyftade armar ropade: ’ack, Emma, nu är jag åter
hos dig. Gud, hvad jag längtat att åter komma till er, gode
vänner.’ — Hon omfamnade öfverstinnan, som sade: ’välkommen,
tusen gånger välkommen, lilla snälla Mimmi — ack, vi ha hvar
dag talat om dig.’

«Detta var dock, i parentes sagdt, ej sannt, jag hade ej hört
hennes namn på de fjorton dagar jag varit i huset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free