- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
94

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krans på hufVudet. Eljest så bäddades der ordentligt i kistan med
fina lakan af kambrik, med breda spetsar omkring, och en liten
kudde, likaledes med spetsar omkring, under hufvudet, samt en
törnros-guirland på locket. Jag blef hela fjorton dagar efter
be-grafningen qvar på Berndtstorp, och du må tro, söta Emma, att
man var tacksam för min vänskap. Ack, min Gud, hvilka samtal
— hvilka idéer, som vi utvecklade öfver själens odödlighet och så
vidare, om ett återseende på andra sidan om grafven, — se så,
nu käns lilla Otto tung, tank han har riktigt vuxit på den
månaden jag varit borta; ack, hvad jag längtade att åter få träffa er,
trefliga, goda menniskor! — och om att Gud är barnens rätta
fader. — Men hvar är öfversten? Jag har inte godt samvete, om
jag ej har träffat honom.’

«Öfver$tinnan bad mig gå in och se till om han hade tid.

«Då jag kom in, satt öfversten uppkrupen i ett soffhörn och
läste tidningarne. — ’Nå, är hon inte gången än?»

’Nej tvärtom, hon kan ej gå förr än hon råkat öfversten.’

’Jag tror att f-n sitter i menniskan; kan hon inte gå —
hvad vill hon mig?’

’Det vet jag ej.’

’Nå, det var en dum fråga, mamsell Margret; hon vill mig
platt ingenting annat än plåga mig med sin förbannade vänskap
och sitt hjerta, som är tomt som en kasserad tobakspung. Nå,
kunde ni inte sagt att jag var ute?’

’Nej, det glömde vi.’

’Ja, är det inte förbannadt?’ — strykande sig om hakan —
’orakad — nå, får gå då — jag följer, sa’ Jon — sitt öde kan
ingen undgå.’

«Med dessa ord följde öfversten med och stod snart midt för
mamsell Mimmi.’

’Nå, ändtligen fick man se vår gode öfverste. Ack! jag hade
ansett mig gjort en förlust, om jag icke fått se en sådan man,
en man, en man som . . .’

’Välkommen från landet, Mimmi lilla!’ yttrade öfversten
fryntligt, sedan han funnit sig i sitt öde. ’Jag var så fördjupad i
politiken.’

’Ja, de männen — det är deras privilegium att beherrska
verlden; qvinnan rör sig inom hemmets stilla krets, och endast

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free