Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Ni är delikat, bästa Margret; roen det är gifvet att hon, en
person med fin bildning, med talanger och så vidare . .
’Ja, dem eger hon.’
’Ja, men det är, säger jag, gifvet att hon måste lida — det
var väl att ni koro dit — att hon har någon i sitt grannskap,
som kan fatta hennes inre, bli hennes förtrogna, bli hennes allt.’
’Men öfversten?’
’Öfversten ja — åh, en herrlig menniska; men han är en
annan natur, en gammal militär, en menniska med mera kärfva
och torra nerver — som ej kan fatta det silkeslena, det mjuka,
det graciösa hos sin hustru. Ack, bästa Margreta, sällan,
oändligen sällan träffar det så, att tvenne själar sammangjutas till en
— och — äktenskapet är en olycka då detta ej händer — också
låter den bli, som är klok, som kan beherrska sina känslor eller
rättare deras berusning. Här bo de olycklige’, afbröt hon tvärt,
stannande framför en koja. ’Här skall ni få se en ädel,
uppoffrande qvinna, som aldrig tänker på sig, utan blott på sin
ovärdige make — en tyrann, ett vilddjur; men jag har talat vid
honom, jag har rört hans hjerta, och sist jag var här föregick en
försoning, som — men låtom oss gå in.’
«När vi kommo in, satt der en i högsta grad smutsig qvinna
i kretsen af några likadana barn. De hade framför sig ett fat
potatis och tycktes äta med god aptit. — ’Åh, herre Qud, se
mamsell Mimmi!’ ropade menniskan och rusade upp, fick tag i
Mimrois brokiga ärm och tryckte en kyss derpå.
’Kära Fiolrotska! jag är inte mer än en menniska, som ni
— jag vet att Fiolrotskan håller af mig — jag har sett
Fiolrotskans hjerta. Jag har sett Fiolrotskan i lifvets allvarligaste,
förskräckligaste ögonblick. Ja, Margreta, jag har sett denna arma
menniska blödande i hufvudet af ett slag, som hennes man
tillfogat henne; jag har skaffat henne plåster, jag har sjelf förbundit
hennes yttre sår och efter min förmåga helat hjertat. — Hur är
det nu, lilla Fiolrotska ?’
’Åh, herre Gud! det kan inte vara bra; visst har Fiolroten
arbete, men inte få vi mycket, och om inte mamsell Mimmi vore,
Gud välsigne lilla söta, goda mamsell och löne henne på ändan.’
’Ja, Fiolrotska, tacksamheten är en dygd — Gud hjelper
alltid den, som med tacksamhet väl och förståndigt använder hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
