- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
98

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tröttna att tjena menskligheten och förstå ej att i den olyckliges
hjerta uppväcka tacksamhetens känslor. Farväl, bästa min nya
vän’, afbröt sig Mimmi, ’jag måste hit upp; man kunde bli orolig
om man såge mig gå förbi, — farväl,/ titta till der nere hos
Fiolrotens.’

’NåP’ frågade öfversten skrattande, då jag kom hem från min
expedition, ’nå, är den der välgörenhetsresan gjord?’

’Ja, herr öfverste.’

Det är då en förbannad egenhet med Mimmis välgerningar,
att hon alltid skall ha med sig minst ett vittne att se och höra
på. Nå, fick käringen något?’

’Ja.’

”Hur mycket?’

’En sedel.’

’Jaså, och en hel laddning med moraler; det är min själ inte
för inte de få sina penningar — när de få en skilling, så få de
tio råd på köpet och så vidare.’

’Men, käre Sallern’, anmärkte öfverstinnan, ’Mimmi är ändå
en mycket beskedlig menniska; hon är öfverallt till tjenst — vill
alla så väl.’

’Ja, hon vill rent ihjäl dem; det är en allt förkrossande
vänskap, det der.’

«Öfverstinnan sökte försvara sin vän, men försvaret, det kan
ej nekas, var temligen lamt. — ’Mimmi’, sade öfverstinnan
slutligen, liksom för att upplysa mig, ’har sjelf känt fattigdomen,

ända till dess hon fick ett temligen betydligt arf,’Som gjorde henne

oberoende. Nu är hon, som Margret ser, redan äldre.’

’Åh ja*, inföll öfversten, *hon är nära ’fyratiotalet.’

’Ja, kära du, derför har hon sitt värde; men deri har Sallern
rätt, visst är hennes vänskap ibland litet besvärlig, särdeles om

fflan råkar få sjukt; ty då måste hon vara med.’

Det är väl annars’, inföll öfversten, ’forbannadt klart, att om
man har sjukt och behöfver hjelp, så ber man sina vänner att
lemna den; men det tycker Mimmi ej är nog — hon och
sjukdomen komma in i huset på en gång, så att det blir en riktig
pestilentia ihop — och begge komma lika objudna. Jag kan inte
begripa dylikt folk, som anse sig så rent af oumbärliga, att de ej
lemna en menniska i fred på sjuksängen en gång, utan öfva barm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free