- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
104

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Ack*, sade hon» ’vi få då en en9am stund tillsamman, en
stund som jag länge längtat efter; ty lilla Emma — det är
besynnerligt, med hennes förträffliga hjerta — forstår ändå numera
icke hvad en sann vänskap emellan flickor vill säga, detta ljufva
band, som så lent slingrar sig kring tvenne systerliga själar.’

«På detta förslag var nästan ingenting annat att svara än ja

— och jag svarade ja.

*Ja — du, söta Margret har pröfvat mycket’, fortfor hon;
’du har varit på det dystra Remminge. Ack, hvad du måste ha
lidit bland sådana menniskorl’

’Sådana? De voro i högsta grad älskvärda menniskor’, inföll
jag med någon hetta.

’Kan väl vara; men huru uppförde de sig ej mot sin arma
svägerska! — ty det kom ändtligen fram att den så noga gömda
personen var deras svägerska.’

’Bästa Mimmi, den saken skall du ej tala om; så mycket kan
jag säga, att de bemötte henne så, som hon ville bemötas.’

’Ja, kära Margreta, vi skola ej tvista; men att stänga den ’
stackars menniskan inne, att göra den der lömske magistern till
hennes fångvaktare, att ej tillåta den arma varelsen ens att spisa
vid sitt eget bord, utan låta henne förgås i brist, i osnygghet
och elände . . .’

’Hvem har sagt det?*

’Åh, det vet hela verlden — låt vara, att de ej kunde låta
den galna menniskan äta vid bordet, till och med ej bo i huset.’

’Men hon var ej galen.’

’Kära du, man har dragit dig bak ljuset — hon var galen

— egendomen var hennes och ej deras; det goda herrskapet lefde
på nåder och behandlade henne på det mest rafflneradt grymma
sätt — det vet hela verlden — ja hela verlden.*

’Men hela verlden misstar sig, som den så ofta gör’, blef
mitt svar; ’du måtte väl tro mig, Mimmi?’

’Ja, jag vill tro det — jag kan också ej begripa att du
kunde i så många år ovetande deltaga i den långsamma tortyren,
men låt vara — saken är emellertid besynnerlig; — men till annat

— är öfversten hemma?’

*Nej.’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free