Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Jaså, — ack, det ar visst en ädel menniska, nämligen så
pass, som det. är möjligt för en karl att vara; åldern har väl
af-kylt hans blod, stäckt hans vankelmodiga hjerta — men ändå, jag
begrep icke, och begriper icke ännu min lilla, goda Emma, att
hon tog honom och lefver tillsammans med honom — detta utan
att förtala honom.’
*De lefva lyckligt.’
’Ja — jag tviflar icke; men, Margreta, många gångei*, då vi
suttit förtroligt tillsammans, har det olyckliga ordet: jag är
oförstådd hållit på att halka öfver hennes läppar; många gånger, jag
är viss derpå, har hon velat kasta sig i min faran och gråta
riktigt ut sin smärta, om ej blygseln hållit henne tillbaka. Jag sade
henne hvad hon hade att vänta — jag afrådde henne, som en
van, att gifta sig — en rik flicka, oberoende — hvarför sknlle
hon taga oket på nacken och bli en slafvinna, en barnsköterska,
en hushållerska åt en man, som, oaktadt alla sina goda
egenskaper, dock ej på tusen mil nära kan rätt uppskatta en ädel
qvin-nas uppoffrande hjerta — eller fatta detta haf af längtan, kärlek,
saknad och salighet, som inneslutes i hennes själ, då hon offrar
allt, namn, förmögenhet, frid och ro — och trogna, bepröfvade
vänner, för att vara sluten i bojor, hvilka endast döden kan lossa
— med ett ord, om hon ej blygts öfver att, tvärt emot mitt råd,
hafva störtat sig i en afgrund, så skulle hon fallit i min famn.
O! hon visste ej, huru gerna jag skulle utbredt mina armar och
ropat: kom, syster, uttöm hela din själ — lätta det betryckta
bjertat.’
’Men . .
’Men — hon förstår att beherrska sig — hon skämtar med
sin smärta.’
’Men bästa Mimmi, hon är lycklig.’
’Hon är — ack! det vet jag bättre men likgodt, vy förstå
hvarandra — hon vet att hon i mig har en vän i alla öden, i
helsa, i sjukdom, i lif och död, i rikedom och fattigdom. — Men
är konglig sektern hemma?’
’Ja.’
’Han spelar ju alldeles herrligt piano?’
’Ja, ganska bra.’
’ ’0m du kunde ställa så till att han spelade något/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
