Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än herren i himmelen» som så olika skiftar» forstår lilla mamsell?
— eljest så äro vi hederligt borgarfolk och min man skattskrifvea
som lästmakare «— ja» han gör lastar och är borgare i staden, så
att inte ar det värdt att vara stor.*
»Detta tal framfördes med sådan hastighet, att det ej kunde
afbrytas.
’Ja bevars!* inföll Fiolrotskan, *vi äro väl inga tjufvar och
skälmar heller, som lefva på nåder.*
’Nej, Gud ske lof! ärlighet varar längst*, fortsatte
lästmaker-skan; ’ärlighet varar längst och det beror icke på rikedomen, det,
men . . .*
’Min goda qvinna*, sade Mimmi, *jag hyser intet högmod,
det skall Gud veta att jag är ödmjuk; men jag vill gifva
Fiolrotskan några råd . . .*
’Åh ja, på dem sparas inte*, sade lästmakerskan.
’Om användandet af de medel, som arfvet gifvit henne’,
fortsatte Mimmi.
’Jaså*, böljade Fiolrotskan, ’jaså — tackar ödmjukast; men
så f-n i mitt skinn, lilla söta mamsell, kan jag icke sköta min
egendom sjelf.*
’Ni är ryslig, Fiolrotskd; ni mins då inte huru ni behandlas
af er manP*
ih ja, det händer öfverallt, att äkta makar ibland bli litet
hurr om fnurr på h varandra och byta ord och ordkastas och
kunna komma i litet krakel; men, Gud ske lof, både jag och
Fiol-rot hafva vårt fulla förstånd, och det är ingen fara med Fiolroten
— hm, hm* — madamen hostade — *och rent ut sagdt, då Fiol-
roten blef litet häftig och kunde utan att mena precist något illa,
ty det skall Gud veta, Fiolroten är på* det hela taget en hederlig
karl och väl liden bland sina * gelikar . • f
’Ni stöter således . . började Mimmi.
■Ja, jag stöter och stöter, ja det gör jag — herre Gud!
hvarför blef Fiolroten häftig? Jo, det förargade honom att jag
behöfde hjelp af mamsell, ja, det gjorde det, och hade jag inte
varit, så vete Gud hur det gått, ty Fiolroten sade ofta: f*n i mig
— Gud förlåte mig att jag svär — skall jag inte passa på och
Vräka ut henne, och så kallade han mamsell för både ett och
annat; ty då du, ditt våp, sa’ han till mig, får en af hetmes hop*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
