- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
118

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Ja, återskänker dem lif och frihet/

’Ja, eller också, om det rent af är »gli», så sätter jag dem
på långref — kan mamsell Mimmi fiska med långref? — det är
lönande der som är större vatten.’ *

’Nej.’

’Hm, det skall bli kuriöst — kusin Qverthal vill oekså
vara med.*

’Jaså, jaså — ja, då kan jag icke.’

’Jaså — hål ja, då bli vi väl ensamma — hon är inte så’
nyfiken af sig, hon.’

’Ja, vi två, det är nog.*

’Hm, det är ändå inte strunt af en sjuttiotre års man att
orka att gå ut till pålraden och sitta der och meta — hm —
jag mins att det der har sig lätt — min salig hustru, min första
salig hustru, metade mycket gerna, men den andra ville inte meta
—• men så fick jag den tredje och hon metade excellent; vi suttö
halfva dagen och togo upp fisk, ibland rätt försvarligt, så att vi
hade flera kok.’

’Det måtte varit herrliga stunder.’

’Ja, när det gick bra; men ibland kan det rent af vara
mot-gjord t — då kommer fisken och smakar och rycker i masken och
äter kroken ren och blank, men nappar inte — det är riktigt
förargeligt, och hustru min — den sista, ty min första hustru var
ett beskedligt kräk, Gud fröjde själen — och hustru min, sade
jag, blef ordentligt ond och menade på att det var min skuld, så
att vi ibland flyttade från hvaranda långa stycken.’

»Ungefär ett sådant samtal hade Mimmi haft med sin vän
hofkamreraren och nu såg man hofkamrern mycket bittida om
morgnarne — ty han gick upp med och som solen — vandra
utåt gatan åt sjösidan till, bärande två metspou, hvaraf det ena
var prydt med silkestofsar. Han stannade utanför Mimmis boning
och inom några ögonblick var hans väninna vid hans sida och
vandringen fortsattes. Hela staden menade på, att Mimmi skulle
fånga hofkamrern och bli hans fjerde hustru, och öfverstinnan fann
skäligt att afråda Mimmi från dessa löjliga vandringar.

’Jaså, du är också en af dem, som hata ett oskuldsfullt
naturlif — ett lif i den goda, herrliga naturens sköte, ett tillfälle
ätt se naturen i all sin prakt, huru solen går upp och förgyller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free