- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
127

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Ja bevars, tnen si det ar bara en visa om kongen, som blef
ihjelslagen af en menniska, som inte fruktade Gud eller hans straff,
då han med sin mordiska hand kom åt Herrans smorda — annars
så heter det så, att kung Klack blef rädd och ledsen för sitt lif,
forstås, och så sade han så hår:

Om bara jag får lefva i trenne dagar till,

• Jag många tunnor guli i lösen gifva vill;

Mitt halfva land och rike jag genast gifver dig,

Men* grymme Ankarström, da skona skall mitt lif/

’Men, det der rör ej kung Klack/

’Ja, inte vet jag; men si den visan sjunga de om den saken’,
blef min sångares svar, i det han gaf hästarne ett piskrapp, för
att slippa vidare undersökningår i historien. Med all aktning för
hans historiska kunskap, så var den ej besvärad af någon kritik,
tillade kaptenen *).

Min skjutsbonde tycktes blifvit antingen modfälld eller sårad
af mina anmärkningar vid saker, som han, som bodde på orten,
naturligtvis borde känna bättre än hvilken herre som helst, han
måtte resa enbet eller med paret.

Emellertid dröjde detta moln icke länge på horisonten.

Vi mötte nämligen en illa klädd karl, som kom vägen frqm,
bärande en knippa ris och vedpinnar.

Denne helsade på min skjutsare, som med en min, midt
emellan vänlighet och afsky, sade: ’god dag, Andreas!’

’Hvem var den der Andreas ?’ blef min fråga; ty jag ville ej
gerna att Pål och jag, för våra små meningsskilnader i svenska
historien, skulle skiljäs åt som ovänner.

’Han der?’

Ja.’

’Jo, han har varit min läskamrat, då vi gingo till Herrans
bord första gången; men si sedan gick det illa för stackars
Andreas.’

’Hur då?’

*) Författarea har på en resa, ander fardqn öfver Vetterby hed, nästan
ordagrannt hört denna berättelse af skjutsbonden, och har upptagit den som
ett prof af traditionens sätt att sammanbinda historiska händelsér med
hvar-andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free