Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
midt i Guds bus och liksom vill säga: du ville ingen syndares
död, men vi vilja förderfva honom riktigt. Stackars Andreas —
hm — ja, ser lyftnanten, det var en ledsam historia — jo var
det så — annat — hoppsan, Docka, du skall inte dra benena efter
dig — se så — annat är det med resande herrskap, ser lyftnanten/
’Jaså, hvad då?’
’Nå, just ingenting, men ibland så händer det både si och
så att se och höra/
’Nå, kära Pål, tala om hvad du har sett och hört!’
’Nå ja, se det är bara om enbet pch tvåbet och en trehästavagn.’
’Ja, tala om enbet, tvåbet och en trehästavagn’, bad jag, och
Pål började:
’Jo se, jag var bara en liten pojkvasker; men jag tjenade då
som nu hos häradsdomaren, för si der har jag varit från det jag
var liten, derför att far min var liksom torpare under gården, men
så drunknade han på ån och så dog mor min inte långt efter och
så skulle jag gå på socknen kantänka; men så sade häradsdomaren:
c<jag skickar ingen af mitt folk på socknen», och så kom jag dit,
och der har jag varit alltsedan, förut utan lön, och se’n med både
penninglön och småkläder och ett par tyska stöflor till helgdags
och ett par svenska till hvardags.’
’Det var duktigt det.’
’Ja, visst är det bra, derom är ingen frågan. Men då jag
var en liten pojkvasker, så fick jag skjutsa, ty ingen hade, menade
häradsdomaren, sådan hand med hästarne som Pål Persson. Jag
var, som sagdt är, en liten pojkvasker, och då skjutsade jag ofta
schinjören (ingeniören), ty han for här och racklade enbet både
sent och bittida och låg i byarne söderut och mätte; men inte
hade han mer saker med sig annat än en liten kappsäck af
skälskinn, och den var nog sliten i hörnena den, och så en lång låda
med sina tillställningar i, och ett stort bleckrör, som såg ut som
en kanon, med karteverket uti. Eljest hade han en gammal
resväska på bröstet med sina penningar uti; men inte var det mycket.
— Hå, jag mins nog att jag skjutsat honom många otaliga gånger
i ur och skur, och tyckte i min skinnrock att det rätt var synd
om lilla schinjören, som inte hade mer än sin snäfva kappa. Jag
var den tiden pratsam som nu — ty det kan aldrig skada att
man talar; och så pratade vi, jag och schinjören, om hvad det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
