Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utmattad af ansträngning trädde ändtligen
pastorn in i det låga tältet till den gamle Sintans
Jacob, en lappgubbe som nybyggarne på sätt
och vis fruktade, ty han var känd för att kunna
förtrolla boskapen, så att der ej blef grädda på
mjölken, att smöret såg blodigt ut och att kon
blef modstulen och ej ville äta det aldraraste
starrhö, som man kunde bjuda henne. Sintans
Jacob var således illa känd och var också ett
besynnerligt, gåtlikt väsende. Man talade väl om
att han hade en son, men honom såg man aldrig
till, ty gubben vandrade, åtföljd af en annan lapp.
ensam med sin lilla renhjord omkring i fjellen
och undvek öfverallt att råka sina samslägtingar.
Man visste ej om han var fattig eller rik, men
ryktet förkunnade att han gömt silfver i
fjell-skrefvorna, fastän han ej unnade någon att få
det. Sådan var till sitt lynne den lille, gulbleke,
svartmuskige gubben med det skrynkliga dödlika
ansigtet och det svarta stripiga håret, hvilken med
halfslutna rödsprängda ögon tycktes betrakta det
glödande riset på den midt i tältet lagda
stenhögen, öfver hvilken en kittel hängde på sin kedja.
Pastorn nalkades den döende; denne spratt
till och vaknade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
