Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stackars Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smäda och eftertryckligt upprepa sina smädelser.
Han och tullförvaltaren kommo från ett
stadsfullmäktigesammanträde, där Harg många gånger
om sagt allt, vad han nu öste över sin följeslage.
— Ja, invände denne skenbart undergivet,
allt detta här gav du ju så bra besked om i dag
uppe på rådstun!
— Ja! Javisst, ja! ljungade Harg, men vem
brydde sig om det? Vem? Ingen! Det är ju
det som är helt enkelt alldeles — — — — —
Tullförvaltaren hostade till menande och
hälsade med ett ridderligt smil och en skelande blick,
som sökte samförstånd. Fröken Borgwall hälsade
tillbaka, med orubblig värdighet. Med ens
tvärstannade kommerserådets fruktansvärda svada.
Hans eleganta gammalherrefigur upphörde att
fäkta och sprattla, och med en utomordentlig
sirlighet svängde han sin höga hatt för gamla
fröken. Och i det krusiga, grå helskägget, ännu
vippande av sinnnesrörelse, framstammade han
några förbindliga ord:
— Nej, men se! — Bästa Hulda! — Så
angenämt — hur kan det stå till?
Fröken Borgwall hade stannat och räckte
handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
