Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stackars Julius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja! Kära Hulda, — vart skall du
egentligen hän, om man får fråga?
— Hm. Jo, — jag ämnade mig verkligen
upp på en titt hos din lilla fru.
Åter spratt det till i kommerserådet. — Han
var nu också alldeles ovanligt mycket ur gängorna
den dagen, tack vare
stadsfullmäktigesammanträdet, där allting gått honom emot. De vekare känslor,
som den goda Huldas vänlighet framlockat, hade
även trollat till liv, — eller åtminstone till ett
spöklikt skenliv — vissa bitterljuva minnen från
hans ungdom, — hans och hennes. Julius Harg
hade nämligen älskat Hulda Borgwall, — men
— hon aldrig honom. Nå, det hade han ju
visserligen flera gånger om förlåtit henne, rent
officiellt. Men knappast fullt uppriktigt, innerst i
sitt hjärta. Och nu, när Hulda själv, med sin
obeskrivligt milda, balsamiskt lugnande röst,
erinrade honom om hans »lilla fru», — formligen
skar det i hans själ, att det var hon och icke
Hulda, som hette kommerserådinna Harg. — I
grund och botten satte han för visso ganska stort
värde på sin fru; hon bar såväl titeln som hans
svåra lynne med all utvärtes anständighet. Han
var en alltför rättskaffens man för att icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>