Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
OBOTLIGA — OCII ANDRA
till sig, slog sig ned i soffhörnet igen och bjöd
honom med en åtbörd att taga plats bredvid
henne. –-
Det föll sig inte så lätt för kanslirådinnan
att inleda det begärda samtalet med sonen. Och
med en otålighet, som han ej brydde sig om att
behärska, utbrast kandidaten:
— Vill du inte vara snäll och raska på! Jag
har verkligen lite’ bråttom.
Hon smålog flyktigt, ett allt annat än glatt
småleende. Hon tänkte därvid, att nu fick Alvar
sina uppriktiga tonfall, nu visade han sig sådan
han var, eller, hur det stod till med honom. Nu
— här inne, hos modern. Hon gentog:
— Jaså, du har bråttom? Borde du inte
lugna dig litet i stället? Jag menar — tänka
dig för?
— Hur så? Vad är meningen? Sjung ut,
för guds skull!
Han vred sig, ytterst på soffans kant, liksom
färdig att vilket ögonblick som helst störta upp
och bort. Då lade modern handen på hans knä.
— Låt mig berätta dig en saga, som förr,
när du var liten! Men märk väl, den är
fullkomligt sann — förfärligt sann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
