Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARNINGEN*
49
— En saga? Vad har jag —? —
— Jo, du har ined den sagan att göra, på
två sätt, och tillämpningen skall du fa sedan. —
Nå, Alvar, stilla nu. Så börjar jag!
Han betraktade allt mer förundrad sin moder.
Där lyste en egendomlig glans av kärleksfull
beslutsamhet över de bleka, smala dragen — så
lika hans egna: med de stora, forskande ögonen,
den något vassa profilen och den djupa skåran
i hakan. Och han böjde sitt huvud, lyssnande.
— Det var en gång en ung man — mycket
präktig ung man, begåvad, flitig, kunnig, väl
ställd i livet. Han — älskade, eller trodde sig
älska en flicka, som — alls icke kunde gengälda
hans svärmeri. Han gjorde henne sin förklaring,
men fick lika ärligt svar. Han blev ledsen, ja,
förtvivlad, tycktes det. Och hon sörjde över att
ofrivilligt nödgas vålla honom så mycket lidande.
Men han ville inte ge tappt, han vägrade att ta
hennes nej på allvar. Han förnyade sitt frieri,
en, två, flera gånger, han tiggde och bad. Men
hon hade inte det att ge honom, som han
begärde — kärlek, förstår du. Slutligen gick han,
henne oåtspord, till hennes föräldrar och anhöll
om hennes hand. De voro för sin del högst
4.. — Obotliga och andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
