Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En örfil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÖRFIL
59
— att den i de flesta fall intet gensvar fick
någonstans, varken hos de mig likställda eller hos
de av s. k. lägre klass. Och nu visste jag icke,
vad jag hade att vänta, ville gärna hoppas det
bästa, men fruktade inom mig motsatsen.
Nå, sanningen att säga, fann jag efter någon
tid mina farhågor tämligen onödiga. Personligen
blev jag kyligt, men icke illa bemött. Min
fullständiga brist på yrkesanlag var jag själv så
innerligt medveten om, att jag rätt gärna höll till
godo med både ovett och gyckel för den. —
— Jag åtog mig villigt de grövsta och minst
lärorika sysslor, — rent släpgöra, — endast för att
i någon mån göra skäl för min därvaro och den
välsignade avlöningen. Det var väl näppeligen
varken min fars eller direktörens avsikt, att jag
skulle använda min tekniska utbildningstid till att
bära vatten, gjutsand, järntackor m. m., sopa
golv och draga bälgen hela dagar, och dylikt.
Men till det egentliga, finare arbetet dög jag ju
ej. Alltså, menade jag, — borde jag hålla god
min och efter min förmåga utföra den tjänande
broderns mest föraktade värv.
Emellertid vann jag efter hand rätt nära be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
