Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En örfil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
OBOTI.IGA — OCH ANDRA
Jag nickade till svar. Det kunde inte falla
mig in att motsäga honom, men å andra sidan
föll det sig ju litet svårt att instämma med
tydliga ord.
— Han förstår allt vad jag säger till honom,
försäkrade Marin vidare — jo, mer än så. Han
vet, vad jag vill, innan jag sagt ett knyst om
det. Och han gör allting precis som jag vill ha
det. Men inte för att han är rädd för mig. Inte
alls — nej, tro inte det!
— Nej, naturligtvis. Han håller av sin far!
— Han! —
Marin höjde sin fil med en ytterst
betydelsefull gest och blick!
— Han känner mig, som ingen annan, —
som hans mor aldrig gjorde. Han skall gå långt.
Tro mig eller inte! —
— Jo, — sade jag uppriktigt rörd av en så
varm och tillitsfull faderskärlek:–-det tror
jag visst. Och är ni snäll mot honom och
uppfostrar honom väl, far ni säkert mycken glädje
av honom.
— Snäll? — återtog Marin, nästan hotfullt!
— Jag skulle inte vara snäll mot pojken? Akta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
