Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En troende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
OBOTI.IGA — OCH ANDRA
fri från allt utmanande fariseiskt han än var, slapp
han ju inte gliringar och krokben från sina
syndiga bordskamrater. Aldrig var det riktigt illa
menat, när någon av oss antastade Hell, — men
nog skulle en annan än han tagit illa vid sig.
Och gumman Svelander kunde rent av tappa
kniv och gaffel och smälla hop händerna under
hakan, när Håkan Hell utsattes för världsbarnens
närgångenhet. — Men Håkan själv behöll
oföränderlig sitt jämnmod, sin älskvärdhet, och sin
trosvisshet. Själv ett hjärtans snällt barn,
bemötte han oss som barn, de där icke visste, hur
illa de buro sig åt, och därför måste tagas med
lämpor. — En skriftlärd bland oss tillsporde en
dag vännen Håkan, om den gammaltestamentliga
hämnd- och straffläran eller den ny testamen ti iga
försoningsläran vore avgörande. Vad hade man
egentligen att att lita sig till?–
Hell satt en stund tyst, men såg ej ut att
vara svarslös. Han tycktes blott överväga,
huruvida spörjaren verkligen vore förtjänt av ett svar.
Så sade han lugnt, sakta, nästan som för sig
själv.
— Av oss själva ha vi icke mycket gott att
vänta, — men, av vår fader — allt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
