Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ansgarius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANSGARIUS
127
förnöjelse eller misslynthet, iver eller förakt.
Dock-skulle man nästan kunna tro, att Ansgarius stämt
möte med någon person nere i badparken och
nu förgäves söker densamma. Efter ett par varv
och flera kringelkrokar genom anläggningen,
tyckes gubben ha tagit sitt parti.–-Han
styr, makligt och utan fjäsk, men även utan
tvekan, kurs på någon ensam dam, ej alltför ung,
–i regel tvärtom en rätt bedagad sådan —
stannar vid hennes bänk, lyfter högra handen,
med käppen, upp till stormhattens brätte och slår
sig lugnt och värdigt ner. —
–En god stund blir Ansgarius sittande
helt stilla, kapprak och med händerna lagda över
varann på käppkryckan. Hans färglösa ögon
stirra stelt ut i grönskan och solskenet — och
det är ovisst om de alls varsebliva något av
parkens färgrikt glada folkliv. Man får väl antaga,
att Ansgarius njuter av musiken. —
Men — när lagom tid så i anständig tystnad
förrunnit, börjar han varsamt snegla åt den äldre,
ensamma damen. Utan att märkbart vända
huvudet! Har denna första, närmare besiktning
avlupit efter önskan, få ännu några minuter
förflyta i overksamhet och avvaktan. Munnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
