Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En båtresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN BÅTRESA
137
av sin erfarenhet så gott som till skänks. Likväl
hade Hugo aldrig förr känt sig verkligt road av,
hjärtligt tacksam mot livet. I Viras kärlek, i
hennes blott för honom öppna förtroende hade
han äntligen funnit den lycka, som tycktes honom
enastående, och därför oumbärlig.
Med en liten suck av idel välmåga och ljuv
förväntan på en gång, sköt Hugo från sig
kaffekopp och likörglas, och lutade blundande sitt
mörklockiga huvud mot salongens plyschdraperade
vägg. Han tänkte för tillfället ingenting
egentligen. Det var som om den oupphörliga,
sällsamma ismusikcn, vari ångaren gled fram, sövt
både hjärna och hjärta till ro. Han visste knappt
om han var ensam eller ej, åtminstone ej, hur
många eller vilka de övriga gästerna och
medpassagerarna voro. Halvt omedvetet hörde han
väl dörren öppnas och falla igen, rösters prat
och skratt m. m. Det kom honom alls icke vid.
Han kände sig så sällt allena — som i en trolsk
dvala ville han förbida den stund, clå båten lade
till vid bryggan–hans och hennes brygga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
