Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parbror Olles misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
OBOTI.IGA — OCH ANDRA
bebyggda kvarter, delvis ännu endast
ängstärningar, där barbent och stojande ungdom lekte
och sportade. Och runt det hela en hägnande
ram av skogiga åsar.
— Här kunde jag ha lust att stanna en tid,
tänkte jag, då jag kiev uppför hotellets trappa.
— Ett ljuvligt, litet sovrum fick jag, vaskade
med hemkänsla av mig sot och damm, och steg
så i den fridfullaste stämning, fastän litet matt
av resan och en nyss överstånden sjukdom, in i
den ljusa, rymliga matsalen. Kvällssolen
glimmade fagert, lockande, över smörgåsbordets läckra
håvor, vita dukar, flaskor och glas.
När jag slog mig ned vid ett bord i en vrå,
var salen tom; varken gäster eller betjäning
syntes till. Jag väntade lugnt. Jag tänkte just inte
på någonting, men om en stund klingade jag
helt lätt med kniven mot ett glas.
Och i detsamma bullrade det, av prat och
skratt och många fötters stamp, ute i korridoren.
Och en flicka kom intrippande genom en öppen
dörr, just som ett lag muntra ungherrar stövlade
in genom en annan. Sedan flickan behörigen
småleende välkomnat laget, sneddade hon hän
till mig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
