- Project Runeberg -  Också ett ord öfver tidens religiösa fråga /
9

(1847) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särskilda, ehuru slutligen under en yttre statsenhet betvungna,
elementer. Ty till hvarannan voro dess beståndsdelar
fiendtliga, och hvar och en af dem hade sträfvat efter
sjelfständigt välde. Så adeln, så presterskapet, så borgerskapet i
städernas uppblomstrande frihet, hvars rörelse ej mindre
var en autonomisk. Detta autonomiska lif — och
dermed sin egentliga lifsprincip — mistade alla ständer
genom furstarnes växande territorial-höghet.

Den enda enhet, hvaraf den gamla
ståndsförfattningen var mäktig, var en aristokratisk och med detsamma
partikulier för hvarje stånd, således en andelig, en
prestelig, en borgerlig, och derföre en öfver hufvud inom sig
stridig aristokrati. Ur dessa aristokratiers strid hafva
ståndsprivilegierna framgått. Hvar och en, som känner
deras historia, vet att dessa från början merändels hade
blifvit konungamakten aftvungna, och tillika voro föremål för
särskilda fördrag emellan kungen och ståndet, hvarvid
privilegiernas öfverensstämmelse med statens bästa och det
allmännas rätt ingalunda togs i betraktande. Det var ett
förhållande af makt till makt, hvilket förändrade sig efter
maktens olika utdelning.

Emedlertid hänvisade redan detta behof af ett
kungligt privilegium på en känsla af beroende hos Ständerna,
likasom ock utdelandet af privilegium var en majestätsrätt.
Denna majestätsrätt råkade väl ofta med sig sjelf i
motsägelse, då den försäkrade åt ett stånd rättigheter, som för
ett annat voro alltför skadliga; hvilket man derföre, då
fara var för handen, sökte att afhjelpa genom
motprivilegier. Men i allt detta visade sig dock en aning, en
fordran af en högre statsenhet. Denna är det, som
framträdt hos konungarna. Det är med dess rätt, som de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ocksa1ord/0009.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free