- Project Runeberg -  Också ett ord öfver tidens religiösa fråga /
40

(1847) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Men det religiösa sinnelaget har aldrig gjort kyrkan
tillfyllest såsom ett tecken, hvarpå hon kunnat igenkänna
de sina; tvärtom har hon otaliga gånger bittert förföljt ett
sådant sinnelag, så snart det blef henne misstänkeligt
såsom irrlärigt. Kyrkans egentliga kännetecken var icke
ett praktiskt, utan theoretiskt, nemligen renlärigheten. Att
detta var en vetenskaplig ståndpunkt, som lätt kunde visa
sig vara af annan natur än trons, insåg man ej, så länge
theologien ej blott var den herrskande, utan äfven den enda
vetenskapen. Med vaknandet af den moderna vetenskapen
blef förhållandet annorlunda. Den nya förändrade
verldsåskådningen hade utom theologien uppkommit. Den
verldsliga vetenskapen växte till en makt, som ej mer lät afvisa sig.

Vetandet, så vida det framställer sig i de yttre
tingen, kalla vi den objektiva vetenskapen. I denna äro
under de tre sista seklerna trenne epoker att urskilja. Vi
benämna den första: den meckaniskt mathematiska, den
andra: den dynamiskt pkysiologiska, den tredje: den
organiskt intellektuella. Hvar och en af dessa riktningar har
sträfvat efter herravälde, och har till en del förvärfvat
det, - man ihågkomme mathematikens, sedermera
chemiens herravälde i naturvetenskapen – till dess de sjelfva
måste tjena till underlag för högre riktningar. Ty äfven
den sista af dessa epoker, den organiskt intellektu
ella, som nu står i spetsen för naturvetenskapen, är långt
ifrån att inom sig vara fulländad. Men den betecknar
den punkt, hvarest den subjektiva vetenskapen griper in i
den objektiva, så att bägges framsteg hädanefter med full
sans må kunna blifva gemensamma.

Den subjektiva vetenskapen kalla vi subjektets
vetande om sig sjelf: det är ett vetande om vetandet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ocksa1ord/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free