- Project Runeberg -  Också ett ord öfver tidens religiösa fråga /
55

(1847) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

upphöjer menniskan. Meuniskan måste söka dennaförkla
ring på en gång i sig sjelf och tillika öfver sig.

Men allt högre är för det lägre obegripligt, om det
ej sig sjelf meddelar. Så har det gått ~med det absoluta
undret, den egentliga uppenbarelsen, i hvilken Gud, som
också är öfver förnuftet, har till menniskan sig nedlåtit.
Att Gud så högt älskar det af honom skapade fria väsen
det – i hvars makt det alltså stod, att från honom
affalla, och som har från honom affallit – att Gud så högt
älskar detta väsende, att han sändt sin egen son till den
i det timliga försjunkna menniskan, för att genom det
största af alla kärleksbevis röra menniskans hjerta att sig
till honom omvända: det är Guds barmhertighet, som
högre är än allt förnuft. Kärleken är öfver förnuftet. Man
kan ej sluta sig till kärleken, ej på egen hand konstruera
sig till honom. Kärleken måste komma till mötes,
kärleken måste erfaras; endast kärleken löser gåtan, huru
friheten hos menniskan kan för Gud bestå. Ty blott
kärleken, som helt och hållet lefver i sitt föremål, gifver allt,
för att emottaga allt, och vet derutinnan af ingen skillnad.

Fältet för denna erfarenhet har blifvit menniskan
öppnadt i den tredje religionen, hvilken är kärlekens religion.
Att Gud, den allsmäktige, icke blott har velat dyrkas uti
sin makt; att han ej nöjer sig med en blind lydnad; att
han i och för sig sjelf vill kärlek, lydnad och dyrkan ur
ett villigt, insiktsfullt hjerta: det är en Guds ödmjukhetf
inför hvilken all mensklig stolthet och all mensklig
ödmjukhet förgå och endast kunna upplösa sig i tillbedjande[1].


[1] Kärlekens nnrleliga natur är lika oegennyttíg, som den sinn
liga kärleken högst egennyllig, emedan den endast drifves af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ocksa1ord/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free