- Project Runeberg -  Också ett ord öfver tidens religiösa fråga /
56

(1847) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Den sanna menniskan och den sanne Guden hafva
liktidigt blifvit uppenbarade. Det sena begreppet om
menniskan har först med christendomen inträdti historien. Det
har der inträdt med en menniska, som från Gud utgick,
till Gud återvände, och slutligen led en slafs straff; på det
intet menskligt måtte vara under honom, liksom öfver
honom ingenting är, emedan han lärde, att menniskan är af
gudomlig börd och hafver en evig förhoppning. – För
öfrigt visar sigi hvad han gjort, och i hvad han lidit,
ännu mer en person och ett faktum, än en bild och en
lära. Men kommenV är han ock, att i hvarje bröst åter
födas. Det är återuppståndelsen af det gudomliga
medvetandet i menniskan utur den dödsnatt, hvari det så länge
hade varit begrafvet.

Ty det moraliska idealet, som under strålarne af
kärlekens religion afslöjar sig i menniskans själ, är icke
endast en tankebild, det är en gudomlig närvarelse och
en gudomlig ndd, hvar de rätt sökas: det är närvarelsen
på en gång af en frälsare och domare.

Rationalismen har i religionen i synnerhet låtit den
moraliska synpunkten framträda. Men den har ej genom
fört densamma, och, ehuru mycket den talar om frihet, harV
den likväl ingalunda framträngt till hennes sanna begrepp.
Ty rationalismen stannar vid motsatsen mellan förnuft och
sinnlighet; liksom om något annat än anda kunde i sjelfva
verket vara andan motsatt.

begärets egennytta. Också visar sig kärlekens andeliga natur
i renare gestalter, än i könskärleken. Så i föräldrakärleken,
den barnsliga kärleken, syskonkärleken, vänskapen, troheten,
lbsterlnndskärleken, med ett ord: i all den kärlek, som, utan
sjelfbegâr, endast lefver i sitt föremåls lycka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ocksa1ord/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free