- Project Runeberg -  Också ett ord öfver tidens religiösa fråga /
57

(1847) [MARC] Author: Erik Gustaf Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


Huru sig härmed förhåller, visar oss redan en enkel
analys af de första moraliska begreppen. Betraktom
menniskan i det ögonblick, då medvetandet om godt och om
ondt, nemligen i moralisk mening, i henne uppgår. – l
sin första betydelse sammanfaller’det goda med det
sinnligt angenäma, liksom det onda med dess motsats det
oangenäma.
Men det visar sig, att för reflektion dessa
intryck alltför lätt vexla, ochl förändra sin natur. Man
finner, huru lätt det angenäma öfvergår till det
oangenäma, och det oangenäma tvärtom förvandlar sig i sin
motsats. Häraf en fordran för reflektionen, att
underkasta begge en regel, ett ändamål. Det goda – icke i
sin sinnliga omedelbarhet, hvari det är oupphörligt
vexlande och föränderligt, utan fattadt i förhållande till ett
ändamål – blir sjelf ett relativt godt, nemligen såsom
medel till ett ändamål. Så uppstår begreppet om det
relativa eller det rationella goda, hvilket är det samma som
det nyttiga., Menniskan använder utan betänkande allt
såsom medel för sin lycka, tills för henne medvetandet
uppgår om ett väsende, hvilket, emedan det är sitt eget
ändamål, ej låter använda sig såsom blott medel. Det är
uppgången af menniskans sjelfmedvetande såsom ett
förnuftigt väsende, och det uppgår hos henne fullkomligt
samtidigt med medvetandet om hennes like, som hon ej får
bruka endast såsom medel. Detta är morgonrodnaden af
det moraliska medvetandet, som har allt medvetandes
dubbelnatur. Det är nemligen ett ömsesidigt medvetande,
för begge, för alla det samma. Det är samvetet.

Det är en intelligensens lag, att den blott kan finna sig
i en annan. Hvarje intelligens, för sig betraktad, innefattar
väl möjligheten ej blott af sin egen existens, utan af alla in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:12:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ocksa1ord/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free