Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allvise, den ordnande och styrande guden, Tor den kroppsliga
styrkans och kampens gud, Njärd och Frö gudomligheter för fruktbarhet
och fredlig idrott o. s. v. Men gudarnes liksom menniskornas lif är
en beständig kamp mot fiendtliga makter, och dessa förkroppsligades
under gestalten af Jättar, föreställande det råa, vilda, förstörande i
naturen, som ej vill underkasta sig gudarnes högre verldsordning.
Slutligen låta gudarne sjelfve besmitta sig af jätteverlden; den onde Loke
inför sveket i gudaverlden och förjagar derifrån den renhjertade
Balder, rättrådigheten, utan hvilken hvarken gudars eller menniskors verld
kan bestå. Nu kan ingenting mer rädda gudarne från undergång; det
stundar derför till Ragnarök.
Åsaläran hade således ett lifligt medvetande af sina gudars
ändlighet och ofullkomlighet; hon hade också ett slags aning om en högre,
renare tro, då hon talade om en mäktigare gud, som efter Ragnarök
skulle herska öfver den nya jorden. I detta afseende stod Asatron
öfver alla andra hedniska religioner. Äfven af odödligheten hade de
gamle Nordborne ett klarare medvetande än andra hedniska folk; döden
var för den tappre och rättrådige en öfvergång till ett bättre lif, och
det tillkommande lifvet fattades ej, liksom hos Grekerne, såsom ett
uselt skugglif, utan såsom ett verkligt och personligt lif hos Odin i
Valhall.
Gudarne dyrkades hnfvadsakligen genom blodiga offer eller
blot, och dessa offer förrättades dels under bar himmel på ett slags
stenaltaren, som kallades harg, dels i ordentliga gndahns eller hof9
h vil k a vanligen pryddes med gudarnes bilder. De förnämsta tempel
i Norden voro de i Upsala (de höga salarne), Lejre på Själland
✓ och Måren nära Trondhjem. Folkets höfdingar voro hvar på sin
ort gudstjenstens högste vårdare och tempelföreståndare, ty
guds-tjensten var så enkel, att den ej erfordrade något särskildt
preste-stånd. De stora årliga offerfesterna voro tre: vårblotet, höstblotet
samt midvinter- eller julblotet, som var det förnämsta. I
allmänhet offrades djur, men stundom äfven trälar och krigsfångar; ja,
sagan anför till och med exempel på konungar, som blifvit offrade
af sina folk till gudarnes försonande.
Folklynne och samhällsskick.
Det mest utmärkande karaktärsdraget hos den nordiska
folkstammen var ett starkt och lifligt personlighetsmedvetande, d. v. s.
känsla af den enskilda menniskans och i synnerhet den frie
mannens personliga kraft och oberoende. Att vara sin egen herre och
ej bero af någon annan, derefter sträfvade hvarje fri man. Styrka,
tapperhet och mod voro de egenskaper, som aktades fördeypper-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
