Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sta och ensamma berättigade till heder i lifvet och berömmelse
efter döden. Tillträde till Valhalls fröjder stod öppet endast för
den, som dog en våldsam död, och för att undgå den nesliga
strådöden, d. v. s. död på sotsängen, plägade åldrige kämpar rista sig
till döds med spjut (geirs-odd). Våra förfäders hog var riktad
på krigiska värf och utmärktes af obändigt trots, dödsförakt och
en stridslystnad, som stundom öfvergick till raseri, s. k. b er ser
ka-gång. Då deras vrede upplågade och deras lidelser äggades, voro
de ofta hämndgirige och oförsonlige mot sina fiender, vilde och
omättlige i sina begär. Härmed förenade sig en hög grad af
klokhet och sjelfförtröstan, vaksamhet och sinnesnärvaro samt
snabbhet i uppfattning och beslut — egenskaper, som voro frukter af
ett städse verksamt lif, fullt af faror och stormar. List försmådde
de ej alltid; dock aktades högst den kämpe, som var öppen och
ärlig mot sin fiende, ädelmodig mot den svage och skyddsökande,
orygglig i sina löften och trofast i sina förbindelser. Ett vackert
drag af den nordiska troheten framträder i fostbrödralagen, hvilka
ingingos på det sätt, att kämparne blandade blod med hvarandra
och svuro att i lifvet dela ljuft och ledt samt hämnas hvarandras
död. Troget iakttogos ock gästfrihetens lagar, och en gäst hade
intet att frukta, äfven om han befann sig under sin fiendes tak.
Det samhällsskick, som uppstod bland våra förfäder efter
deras första bosättning, lemnade ett vidsträckt utrymme åt det
personliga oberoendet. Som vi sett, invandrade Nordborne i skilda
skaror, af hvilka hvardera utgjorde en stam 1). Stammen var i
sin ordning delad i hopar, som kallades folk, och hvarje folk i
flere härar, af hvilka hvardera bestod af 100 (120) ätter eller
familjer, vanligen de med hvarandra närmast beslägtade. Då nu det
nya landet togs i besittning, skedde bosättningen efter samma
ordning. De hundra ätter, som utgjorde en här, bosatte sig i samma
trakt och bildade ett härad eller ett hundare, och längre fram
förenade sig de härad, som tillhörde samma folk, till ett större
förbund, som kallades folldand, fylke, land eller landskap. Nya
härad och landskap bildade sig sedermera allt jämt genom
utflyttningar och nybyggen. Andtligen slöto sig äfven landskapen
samman till ett större helt, ett rike. En dylik fri förening af större
och mindre samfund kallar man förbunds för fattning.
Hvarje ätt utgjorde ett litet samhälle för sig med stark inre
sammanhållning. Föll en man i striden, så var det för hans efter-
*) På isländska thjod — deraf Svithjod, Sveastammen eller Svealandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
