Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En norsk småkonung af Harald Hårfagres ätt, vid namn
Harald grenske, en af dera, som Sigrid Storråda lät innebränna,
efter-lemnade en son, Olaf, som för sin undersätsiga växt kallades Olaf
digre. Sedan denne länge tumlat om i vikingafärd och derunder
äfven härjat i Mälaren, begagnade han tillfallet, då Knut den store
var sysselsatt i England, och uppträdde i Norge med anspråk på
kronan, omkr. 1014. Lyckan gynnade honom; han skaffade sig
snart ett anhang, och efter en afgörande seger öfver Sven jarl
hyllades Olaf Haraldsson allmänt såsom Norges konung. Han
återställde Norges sjelfständighet och forna gränser samt gjorde
för alltid slut på fylkeskonungarne i Norge. Yarm kristen gjorde
han till sin förnämsta uppgift att i Norge befästa den nya läran,
och liksom Olaf Tryggvesson drog han genom Norges bygder,
undervisade och döpte, straffade de tredskande, byggde kyrkor och
förordnade prester samt införde kristna grundsatser i lagstiftningen.
Dermed var Norges omvändelse fullbordad.
Genom att sätta Norges krona på sitt hufvud kom Olaf
Haraldsson i fiendtligt förhållande till landets forne öfverherrar,
konungarne i Sverige och Danmark. I synnerhet blef Olof
Skötkonung hans bittre ovän och rustade sig till krig mot Norge.
Men detta misshagade Svenskarne, hvilka ej för konungens
nyckers skuld ville lefva i ofred med sina grannar Norrmännen; i
synnerhet ledo Vestgötarne genom den störda samfärdseln med
Norge, der de brukade hemta sina förnödenheter. Vestgötajarlen
Ragnvald Ulfsson slöt derför på eget bevåg stillestånd med Norge;
och då Olaf Haraldsson skickade till Sveakonungen sändemän,
som skulle erbjuda honom fred och begära hans dotter Ingegerd
till äkta, medföljde Ragnvald jarl, för att understödja dessa
forslag. På vägen besökte de resande lagmannen i Tiundaland,
Torgny, den visaste och myndigaste bonde i landet, och försäkrade
10180ni ^ans bistånd. De infunno sig nu på Upsvearnes stora
vinterting vid Upsala (Disatingetx) inför konungen och all
menigheten och framställde sina förslag. Konungen afbröt dem vred
med hårda ord. Då reste sig den gamle Torgny och tog å
bön-dernes vägnar till ordet; i kraftfulla ordalag förehöll han
konungen hans stolthet och egensinne och förklarade, att bönderne ej
vore sinnade att längre tåla slikt af honom, utan ville han ej foga
sig efter deras önskan, så skulle de öfverfalla och dräpa honom,
l) Disatinget, Distingen, af Dis = gudinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
