Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i Norge, föllo honom Norrmännen genast till och hyllade
honom som konung. Ofvergifven af sitt folk, måste Olaf fly och
begaf sig till sin hustrus slägtingar i Gårdarike. Efter några års
vistelse derstädes beslöt han att återvinna sitt rike, samlade hos
sin svåger i Sverige en liten här och drog med den öfver
Jämtland in i Tröndalaget. Yid Stiklastad mötte han den vida
star-1030 kare nors^a hären, och det kom till en hård strid, i hvilken Olaf
Haraldsson tappert kämpande slutligen stupade, år 1030. Efter
hans död inträffade ett hastigt omslag i folkets stämning:
fiendskapen förvandlades till beundran, rykten spredo sig om järtecken,
skedda vid hans lik, och det blef en allmän tro, att han var en
helig man. Det dröjde ej länge, innan han allmänt dyrkades
såsom Helge Olaf, Norges skyddshelgon.
Hvad som bidrog att förhärliga minnet af den döde konungen,
var det snart utbrytande missnöjet med det danska väldet.
Förbittrade öfver Danskarnes förtryck, inkallade Norrmännen den
helige Olafs ende son, Magnus, som blifvit uppfostrad i Gårdarike,
Ujjm och förjagade främlingarne, 1035. Samma år afled i England Knut
den store, och är det sagdt om honom, att hans välde var det
största, någon nordisk konung beherskat: han var på en gång
Danmarks, Norges och Englands konung, och äfven Skotland och
Yenden erkände hans öfverhöghet. Han efterträddes af sina
söner, i England af Harald Harfot (den lättfotade), i Danmark af
Hardeknut. Den senare rustade till krig mot konung Magnus
i Norge, men de unge konungarnes rådgifvare bragte en förlikning
till väga, i hvilken det uppgjordes, att om en af konungarne doge
utan söner, skulle den andre ärfva hans rike. Detta fall
inträffade snart, ty Hardeknut, som efter sin broder äfven blifvit
konung i England, dog redan 1042 utan afkomma. Härmed utdog
den gamla danska konungaätten, härmed upphörde ock Danmarks
herravälde i England, och Danavälde blef ej längre det mäktigaste
riket i Norden.
Nu uppsteg i stället Norge till stor betydenhet. Dess konung
Magnus, som för sin rättrådighet och vänsällhet fick tillnamnet
den gode, blef på grund af fördraget äfven hyllad såsom Danmarks
konung. Men denna nya krona invecklade honom i många strider,
ty han måste försvara Danmark mot de hedniske Venderne och
oroades tillika af ständiga uppror, hvilka leddes af Knut den stores
systerson, Sven Ulfsson, efter sin moder vanligen kallad
Estrids-son. Dertill kom, att Magnus i sjelfva Norge fick en medtäflare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
