Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. Forntiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till makten, nämligen Olaf den heliges halfbror, Harald
Sigurds-son, hvilken nu hemkom, efter att hafva förvärfvat mycken ära
och rikedom såsom anförare för Väringarne i Konstantinopel.
Magnus antog Harald till samkonung, men de båda fränderne
kunde ej komma väl öfverens. Samregeringen varade ej häller
länge, enär Magnus den gode afled på ett tåg i Danmark redan
1047, och enligt hans förordnande blef nu Harald ensam konung
i Norge, Sven Estridsson i Danmark, hvarmed nya ätter bestego
tronerna i dessa riken.
Detsamma inträffade ej långt derefter äfven i Sverige. Der
hade Anund Jakob fört en lång och för det mesta fredlig regering,
hvarom man dock föga känner. Han var en klok och forsigtig
konung, rättrådig, men så sträng i sina domar, att han såsom
straff lät bränna våldsverkares hus, hvaraf han fick tillnamnet
Kolbränna. Då han (omkr. 1050) afled utan söner, efterträddes
han af sin bror, Emund gamle. Denne konung var en ljum kristen
och låg i strid med ärkebiskopen i Bremen, den hersklystne
Adalbert; de andlige menade, att det var till straff derför, som
konungens ende son omkom med sin här på ett tåg mot Kvänerne.
Med Emund gamles död utslocknade i Sverige den gamla kon—
ungaätten, omkr. 1060.
Återblick på Forntiden.
Vid forntidens slut var Norden delad i tre skilda riken,
Sverike, Danmark och Noregr, eller, såsom de med tillägg
af sina skattländer kallades, Svea-, Dana- och Noregs-välde.
Gränserna mellan de tre rikena voro länge vacklande, och flere af
gränsprovinserna flyttades fram och tillbaka mellan grannrikena.
Sådana omtvistade landskap voro: mellan Sverige och Norge
Värmland och Dal, hvilka stannade hos Sverige, Jämtland och Viken,
som blefvo norska — rnellan Sverige och Danmark: Skåne,
Halland och Bleking, hvilka kommo att tillhöra Danmark. Först
längre fram blefvo gränserna varaktigt fastställda. I dessa tre
riken bodde väsentligen ett och samma folk med lika lynne, seder
och inrättningar, och ett språk talades ännu öfver hela Norden.
Ofver hvartdera af dessa tre riken herskade nu mer en enda
konung. Vi hafva sett, huru konungamakten uppkommit:
konungen var ursprungligen blott härkonung, denne blef derefter
fylkes- och landskapskonung, och slutligen lyckades en af desse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
