Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Taldemar och Magnus Ladnlås.
Konung Y&Ufom&r hade under fadrens lifstid föga deltagit i
styrelsen. Han var ock föga duglig dertill: utan allvar och kraft
i karaktären hängaf han sig mest åt nöjen och njutningar och
förlorade genom sedeslöshet all aktning hos folket. Hans broder
Magnus åter hade ärft faderns egenskaper; han var klok och
beräknande, kraftfull och företagsam,’ derjämte ärelysten och begärlig
efter makten. Konung Valdemar såg med afund och misstroende
hertigens växande anseende, och sökte stöd mot sina bröder
genom vänskap och förbund med konung Magnus Lagaböte i Norge,
som var gift med drottning Sofias syster; de båda svågrarne höllo
flera möten vid Götaelf och uppgjorde då bland annat den första
gränsreglering emellan Sverige och Norge. Konungen i Norge
sökte äfven medla mellan bröderne, men förgäfves; och sedan
Valdemar hemkommit från en pilgrimsresa till Rom, utbröt
oenigheten i full låga. Magnus och hans yngre broder Erik drogo till
Danmark och fingo hjelp af dess konung, Erik Glipping, hvarpå
de med en välrustad här af ryttare framträngde genom
Vester-götland och mötte den kungliga hären på gränsskogen Tiveden.
Sorglös låg Valdemar med sina bästa trupper norr om skogen, då
ilbud kom, att den föruttågande bondehären blifvit i grund slagen
af Magnus vid Hofva, 1275. Nu förlorade Valdemar all besinning
och flydde hals öfver hufvud från sin här, blef dock tagen till
fånga och förd till sin broder, inför hvilken han djupt
förödmjukade sig. Han fick behålla Götaland med konungatitel, medan
M&gDU8 hyllades af Upsvearne såsom konung på Mora ting s. å.
Valdemar höll sig ej länge stilla. Redan följande år begaf
han sig till konung Magnus i Norge, för att söka hjelp; men då
denne fredsälskande konung endast genom underhandlingar
främjade hans sak, vände han sig till sin förre fiende, Erik Glipping
i Danmark, hvilken under tiden råkat i tvist med konung Magnus
i Sverige angående den för hjelpen betingade penningsumman och
derför ställt sig på Valdemars sida. Ett krig utbröt med
Danmark och fortgick några år med vexlande lycka; men den orolige
Erik Glipping ledsnade snart vid kriget och slöt med Magnus
fred i Laholm 1278, hvarvid konungarne äfven aftalade
äktenskapsförbindelse mellan sina barn. Valdemar var nu lemnad åt
sitt öde, han afstod derför både rike och konungatitel mot det
att han återfick sina arfvegods, s. å. Nu antog Magnus titel af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
