Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förböd him alla hemlig« föreningar emellan de store och förord*
nade, att ingen finge okaålad infinna sig vid konungens aowtoh
såsom rådsmöten och herredagar då kallades, ej häller med större
föfye än kotnangen föreskref.
Men den vigtigaste af Magnus’ förordningar var stadgan om
r«sstjensten’1). Det fornnordiska ledingsväsendet var
förnämligast beräknadt för sjökrig. Emellertid hade i det öfriga Europa
utbildat sig ett nytt krigssätt, som var grundadt på ett starkt
rytteri; en här af fotfolk kunde qj motstå anfallet af järnklädde
ryttare, som i tätt slutna leder sprängde fram med lansarne
framför sig. Magnus hade under sina krig erfarit nyttan af det nya
krigssättet ooh ville nu upprätta ett inhemskt rytteri. Härtill
använde han först oeh främst sitt egentliga följe eller hirden,
hvilken han tilldelade skattefrihet. Men han behöfde flere, och
|derför stadgade han på Alsnö möte, att en hvar, som åtoge sig
russtjenst, d. v. s. tjenade konungen till häst, skulle åtnjuta frälse
eller skattefrihet för sig och sin« gods. Detta var det verldsliga.
eller adliga fräls et. Då fordom hvarje fri man varit krigare,
så blef nu mer krigsitfensten ett yrke; det nya rytteriet blef en
från mängden afskild krigareklass, och som denna klass äfven
åtnjöt skattefrihet och andra privilegier, så började den snart att
såsom ett fråfoe-8tånd höja sig öfver den stora hopen af
skattskyldige, hvilka benämndes ofrälse. Och som de förmögnare
slag-terna son efter far utan afbrott fullgjorde dylik rnsstjenst, så
började de snart att betrakta frälset såsom en ärftlig sig tillhörande
rätt; dermed var grunden lagd till ett ärftligt adelsstånd. En
inrättning, som i nära sammanhang härmed infördes i Sverige,
var riddareväsendet. Riddarne bildade kärnan inom rytteriet
och voro de ypperste inom frälseståndet; de fingo ensamme heta
herrar och bära den gyllene riddarekedjan, oeh de utnämndes af
konungen genom högtidlig dubbning, då de svuro att alltid
iakttaga ett ridderligt och kristligt uppförande. En lägre grad inom
riddareklassen utgjorde svenneme eller väpname. Genom denna
inrättning ville Magnus Ladulås gifva ökad glans åt sitt hof och
styrka åt sin krigsmakt; han anställde efter utlandets exempel
stora riddarslag, torneringar och andra ridderliga öfhingar.
Konung Magnus Ladulås var med all sin böjelse för verldslig
glans tillika mycket kyrkligt sinnad och bevågen mot de andlige.
*) Egentligen rotstjentt af rosa, häet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
