Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjuttiosju Hansestäder förklarade Danmark krig, och till dem slöto
sig Danmarks gamle fiender grefvarne af Holstein, flere danske
herremän samt konung Albrekt i Sverige. Emot en sådan
öfver-makt var allt motstånd fåfängt; Valdemar öfverlät derför
styrelsen åt riksrådet och begaf sig till utlandet att söka hjelp. Hade
nu Tyskarne varit enige, så hade det troligen varit slut med
Danmarks och hela Nordens sjelfständighet, men Danskarne lyckades
upplösa det stora förbundet och på hårda vilkor sluta fred med
Hansestäder na i Stralsund 1370.
Det är bekant af det föregående, att Valdemar Atterdag dog
1375 och efterträddes af sin dotterson, Olof Håkantson. Samma
1375 år som Valdemar afled äfven den siste hertigen i Sönderjylland
af konung Abels stam; och dermed var den gamla Estridska
ätten utslocknad på manssidan. Nu skulle rätteligen
hertig-dömet Sönderjylland hafva återfallit till kronan, men de holsteinska
grefvarne satte sig i besittning deraf, och Margareta måste
formligen beläna dem med hertigdömet, som från denna tid började
kallas Slesvig, 1386.
Andra Afdelningen.
Unionens ftaJlbordan.
1389—1448.
De tre rikenas förening under Danmarks ledning (Kalimr-unionen).
National-andans uppvaknande i Sverige.
Sverige, Norge och Danmark.
Under loppet af 1300-talet hade de tre nordiska rikena allt mer
närmat sig hvarandra och kommit till ungefar samma punkt af inre
utveckling. I hela Norden hade uppstått ett mäktigt stormans välde,
och stormännen i de tre rikena förenades genom gemensamma
ståndsintressen och sträfvanden. Språk och odling blefvo allt mer likartade
öfver hela Norden. Annu var nationalkänslan i de särskilda rikena ej
stark, och något nationalhat fanns ej emellan folken. Dertill kom, att
de tre folken, genom den lifligare beröringen samt genom unionerna
först emellan Sverige och Norge, derpå mellan Norge och Danmark,
bättre lärt känna hvarandra. De skarpa gränserna utplånades, i det
gränsprovinserna i söder och i vester, såsom Skåne, Halland och
Bleking, Yestergötland, Dal och Värmland, vacklade emellan de olika
rikena. Andtligen voro alla tre rikena utsatta for en gemensam fara, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
