Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgar och dref fogdarne bort; Södermännen intogo Gripshoims
slott, och från alla håll flockade sig väpnade bondeskaror kring
Engelbrekt. Sedan han slatit stillestånd med den rättrådige,
aktade höfvidsmannen öfver Stockholm Hans Kröpdin, drog han
vidare med sin här genom Södermanland in i Östergötland. Här
sporde han, att rikets råd samlat sig i Vadstena till rådplägning;
åtföljd af 1,000 bönder, begaf han sig dit samt uppmanade
her-rarne i kraftfulla ordalag att behjerta folkets nöd och hjelpa
honom till att befria landet från utländskt herravälde; slutligen
fordrade han, att de skulle uppsäga konungen tro och lydnad. Då
rådsherrarne sade nej härtill, grep Engelbrekt någre af dem i
kragen och hotade att släpa dem ut till den förbittrade allmogen.
Nu blefvo de spake och underskrefvo genast det uppsägelsebref
till konungen, som Engelbrekt uppsatte. Derefter rensades
Östergötland och Småland från utländingar; Värm ar ne reste sig och
förstörde alla fogdeborgar i den nejden. Sjelf genomtågade
Engelbrekt med sin skara VestergÖtland, öfvergick riksgränsen och
er-öfrade Halland, men slöt med Skåningarne ett stillestånd. Nu
var största delen af landet i Engelbrekts våld; endast Stockholm
och några fasta slott stodo konungen åter. Hela
befrielseverket hade fullbordats inom mindre än fyra månader, och de
väldiga bondehärarne hade genomtågat landet med en sådan
ordning, att enligt sägen ingen bonde förlorat så mycket som en
hönas värde.
Engelbrekt hade redan hemförlofvat sitt folk, då konung Erik
med krigsfolk ankom till Stockholm, hösten s. å. Genast
uppbådades bondehären å nyo och l&grade sig kring hufvudstaden, men
herrarne bemedlade ett stillestånd, och konungen fick oantastad
draga hädan. Derpå samlade sig rikets råd, herrar och män i
jUj Arboga och valde Engelbrekt till rikshöfvidsman, jan. 1435.
Detta är det första riksmöte i Sverige, om hvilket man med
visshet kan antaga, att det bevistades äfven af köpstadsmän
och menig allmoge. Konungens vänner arbetade ifrigt på att
försona honom med Svenskarne, och flera möten höllos för detta
ändamål. Slutligen infann sig Erik på ett möte i Stockholm, hösten
1435, och blef af rådet åter erkänd för konung, emot löfte att
styra öfver land och slott med råds råde och genom infödde
Svenskar, hvarjämte han åter tillsatte drots- och marskembetena;
drots blef den gamle sluge Kristiem Nilsson (Vasa), marsk den
unge lysande ädlingen Karl Knutsson (Bonde). Men Engelbrekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
