Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och hans vänner hade ej beseglat fördraget; dessutom bröt
konungen sina löften och plundrade på hemförden i de svenska skären.
Då brast ändtligen tålamodet, rådet sammankallade ånyo en
allmän riksdag i Arboga, jan. 1436, och der uppsade Svenskarne
konung Erik tro och lydnad. Nu företogo sig herrarne, hvilka
voro afundsjuke på den lågättade, folklige Engelbrekt, att anställa
nytt val af rikshöfvidsman, och dertill erhöll Kari Knutsson de
flesta rösterna. Men då Engelbrekt och menige man harmades
öfver valets utgång, så delades makten emellan Engelbrekt och
Karl, på det sätt, att den senare ledde Stockholms belägring,
medan Engelbrekt åter drog rundt om landet, för att bortdrifva
Eriks nye fogdar. Han tågade utefter östra kusten, inneslöt eller
eröfrade slotten, intog Bleking och Halland och lägrade sig
slutligen framför Axevalla slott i Vestergötland. Der blef han sjuk
och reste derför till Örebro, som var hans förläning. Men kallad
af rådet till Stockholm, begaf han sig på väg öfver Hjälmaren i
båt. Mot aftonen lade han till vid en liten holme, som ännu
kallas Engelbrektsholmen, för att der tillbringa natten. I närheten
låg gården Göksholm, bebodd af riksrådet Bengt Stensson (Natt
och Dag), med hvilken Engelbrekt legat i tvist, men nyligen
ingått förlikning. Derifrån kom en båt roende mot holmen, och
Engelbrekt, som trodde, att det var ett vänskapligt besök, gick
stödd på krycka de ankommande till mötes. Ur båten sprang
Bengts son, den vildsinte Måns Bengtsson, rusade under hotelser
emot Engelbrekt och högg till honom med en yxa. Det första
hugget afvärjde Engelbrekt med kryckan, de följande träffade
honom i hufvudet, så att han störtade död till marken, hvarpå
mördaren genomborrade hans kropp med pilar och förde hans hustru mg
och svenner fångna till Göksholm, (d. 27 april) 1436. Bönderne
upptogo den älskade höfdingens lik och följde det under tårar
till grafven.
Så slöt Engelbrekts korta hjeltebana. Knappt i tre år deltog
han i det offentliga lifvet, men uträttade derunder ett storverk
utan like. Han återgaf Sveriges allmoge dess forna frihet och
sjelfkänsla, han väckte den slumrande nationalkänslan till lif,
han förenade de skilda landskapen såsom en man till det
gemensamma fosterlandets räddning, och han kallade ätven borgare och
bönder till rikets möten. Från hans tid kan man tala ej blott
om skilda landskap, stånd och klasser i Sverige, utan äfven om
en svensk nation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
