Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - B. Medeltiden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det dröjde ej länge, innan den krigiske konung Kristiern
började nya fiendtligheter emot Kari Knutsson. Denne beslöt då att
hämnas och utrustade en väldig här, hvilken räknade 4000
beridne män samt åtföljdes af 20 »kärrebyssor med pulver och
stenar» 1). Hären inbröt vintern 1452 i Skåne och härjade vidt och
bredt: städer och byar brandskattades eller brändes, och det rika
Lund, som räknade 24 kyrkor och kloster, undergick en svår
förödelse. Följande vår anfölls Sverige af Danskarne både till
lands och sjös. Men flottan tillbakadrefs, och Östgötabönderue,
anförde af sin lagman, slogo Danskarnes förtrupper på skogen
Holaved, hvarpå Karls syskonbarn, den ädle riddaren Tord
Karlsson Bonde, dref Danskarne ur Yestergötland. Nu hvilade vapnen
i två år; när kriget åter utbröt, blef herr Tord riksmarsk,
kämpade segerrikt mot fienden och inträngde slutligen i Bohuslän,
men här blef han på fiendens anstiftan mördad under sömnen af
en förrädisk tjenare (1456), och dermed var det slut med konung
Karls lycka.
Karl Knutsson egde hvarken nog ädelhet och klokhet för att
vinna sina motståndare, eller nog kraft för att krossa dem. Han
hade flera gånger upptäckt fiendtliga stämplingar af ärkebiskopen
Jöns Bengtsson och unionspartiet, men ej vågat strängt bestraffa
dem. Medan konungen var sysselsatt på annat håll, anstiftade
ärkebiskopen uppror och uppviglade allmogen; han trädde fram
för högaltaret i Upsala domkyrka, nedlade der sin biskopshatt och
svor att ej återtaga honom, förr än det blifvit annorlunda i
Sverige, hvarpå han klädde sig i harnesk och band svärd vid sidan.
Vid underrättelsen härom skyndade konungen ined krigsfolk till
Strängnäs, men öfverrumplades nattetid af ärkebiskopens folk och
flydde sårad till Stockholm, och då han äfven der fruktade
förlik räderi, samlade han sina dyrbarheter, steg ombord på ett skepp
och seglade till Danzig, 1457.
De upproriske valde ärkebiskopen och Erik Axelsson
(Tott) till riksföreståndare och inkallade derpå konung Kristicni,
som ock efter afgifvande af en försäkran blef af herrarne vald till
Sveriges konung samt derefter på vanligt sätt hyllad och krönt.
Unionen var sålunda återställd, men betraktades af svenska folket
med oblida ögon. De första åren af Kristierns regering förflöto
lugnt. Konungen var mest sysselsatt i sydligaste delen af Norden,
*) D. v. s. kanoner med krut och stenkulor. I Sverige omtalas kanoner första
g&ngen såsom befintliga på Stockholms slott 1395.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
